Wilma, vår äldsta dotter, har det jättejobbigt nu. Hon känner sig utanför i klassen och får ibland inte vara med i lekarna för dom andra flickorna, och anledningarna verkar variera. Ibland vill någon tjej vara med sin storasyster på rasten, eller att leken inte "tillåter" mer än ett visst antal. Jag har så ont i magen, för jag är verkligen ovan dessa situationer. Först och främst så hälsar inte barnen spontant på varandra på morgonen, utan det verkar vara kompisar emellan. När Magnus gick med Wilma på skolan imorse, så såg W en av tjejerna ute på gården. Hon sa till Magnus:
-Där är Ebba och hennes pappa! men hon hälsade inte och det gjorde inte Ebba heller.
Sedan när de stod och väntade i led utanför klassrummet, så hälsade de inte på varandra heller, utan det var vissa som småpratade med varandra. Wilma stod passivt och tittade på och Magnus spontana reaktion var att Wilma borde prata med dom och hälsa. Jo, kanske det är så enkelt, men det kan ju även vara så att hon inte vill, eftersom hon inte känner sig trygg och välkommen. Det är sååå jobbigt, för vi är ju vana att se Wilma som en framåt och tuff tjej och nu är hon så ledsen och gråter och vill inte gå på förskolan. Hjälp mig! Jag skickade ett sms till fröken på morgonen och bad henne om råd, men hon har inte hört av sig än i alla fall. Igår ringde jag en av barnens pappa och meddelade att deras tjej var välkommen hit efter förskolan någon dag i veckan. Allt utan Wilmas vetskap, för jag är så rädd att den här tjejen inte vill komma av någon anledning. Hon har varit här förut och det verkar gå hur bra som helst, men det är en annan tjej inblandad också och hon har en väldigt bestämd vilja och styr den här andra tjejen (som Wilma vill bli kompis med) rätt så hårt. Tänk om inte mamman till Wilmas kompis ringer, betyder det då att hon inte vill komma hit. Ska jag ringa henne och helt enkelt berätta läget och att Wilma inte kan bli "sårad" för att hon inte vet att jag kollat om tjejen vill komma hit? Jo, jag vet, det blev väldigt invecklat. Har ni något förslag på hur jag ska gå till väga? Jag är ju inte på plats på skolan och kan kolla vad som händer och Wilma har ibland svårt att förklara hur hon menar och jag känner att ibland så lägger jag orden i hennes mun. Jag vill verkligen inte att hon ska känna att hon inte vågar berätta för mig, för att jag ser ledsen ut och jag vill inte låta henne vara hemma och fly, för det tror jag heller inte är en bra lösning. Vad händer om fröken inte ser detta som ett problem, hur går man vidare. Hjälp mig som sagt. Jag behöver massor med förslag, så får vi prova oss fram!
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar