BB-nytt

Jag funderar om detta blir bilden i BB-nytt...vad tycker ni?

Våra tre goa tjejer

Från vänster Stella, i mitten ser du Mika och till höger Wilma

Stella var lite rädd...

Om jag får fortsätta att tjata om gårdagen, så ska jag bara kort berätta om Stellas och Wilmas reaktioner kring häxan. Stella var hemma hos mig när jag förberedde besöket på skolan. Hon började protestera redan när jag lade på leran på näsan. Hon pillade lite i min sminkväska, petade lite på leran som blev över och sneglade upp mot mig med jämna mellanrum. När jag började bli klar kom Magnus hem och då gick Stella och gjorde honom sällskap vid matbordet. Hon såg således inte den sista förvandlingen då jag bytte kläder och satte dit löshår m.m. Kanske var det därför som hon tyckte det blev lite otäckt. Gång på gång sa hon:
-Inte ha näsan. Inte vara häxa, mamma.
Jag svarade kort att jag skulle gå till Wilmas skola och skrämma barnen. Storögt såg hon på mig och svarade med lite skakig röst att:
-Inte skrämma barnen, inte skrämma Stella.
Sen så var hon lite smårädd för mig hela tiden som jag hade näsan. När jag sedan hängde upp löshåret på en krok inne på toaletten, så ville hon tveksamt känna på håret. Det var nog med en kobras snabbhet som det var avklarat. Varje gång vi går in på toan så kastar hon långa blickar på håret och säger:
-Häxans hår.
Och varje gång svarar jag tålmodigt.
- Men Stella. Det är ju mammas löshår. Jag hade ju det igår, när jag bara låtsades vara häxa.
-Mmm, svarar hon som på beställning.
Jag frågade Wilma om vad hon och hennes kamrater hade tyckt om besöket. Jo, det hade varit uppskattat, men det var en sak som Wilma inte tyckte var lika bra. Jag undrade såklart vad det var, och hon tyckte att min röst var så konstig. Hon kände inte igen mig. Två av hennes skolkompisar trodde inte på Wilma heller, när hon försäkrade att det var hennes mamma som var häxan. Dom är väl hur gulliga som helst. Dom bara accepterar situationen som den är. Det är avundsvärt.

Miss häxa 2007

En klar förbättring ;)

Vresiga Vera med ett okänt barn i knät

2007-års Häxan Vresiga Vera

Ja, då var det dax igen. Klockan 10,00 imorse påbörjade jag min årliga förvandling och efter ungefär en timma, så stog hon där och glodde på mig i spegeln. Häxan Vresiga Vera. Hon hade något längre hår det här året och kanske en aningens rynkigare hy, men i övrigt var hon sig lik. Vacker som en måssig sten, reslig som ett rostigt gatlyse och med en röst som en kniv på det finaste porslin. Med ett hest skratt, svepandes in i bilen, satte hon fart mot Murklan A:s klassrum. I släptåg kom proffsfotografen Magnus och hans medhjälpare Mika och Stella. Väl framme på skolan, ekade häxans råa skratt mellan skolväggarna och självaste skolklockan höll andan och det kändes som om tiden stod stilla. Självsäkert klev hon in genom ytterdörren och vädrade. Hon kände genast lukten av barn. Hon tycker inte om barn. Dessa nyfikna, babblande och glada varelser. Efter ett kort ögonblick fick ett av dom otrevliga tingen syn på henne och det lilla snoriga flickebarnet utbrister:
-Titta fröken! Titta på hennes näsa!
Fröken (som för övrig inte lagt märke till Vresiga Vera) väser tyst till barnet:
-Tyst nu och gå in klassrummet!
Ett stort elakt leende sprider sig på Vresiga Veras läppar. Hon skrockar förnöjd. Ännu ett barn som inte kan sova tryggt om natten. Men nu är timman slagen! Dags att leta upp Murklan A:s förskoleklass och förpesta deras tillvaro med fladdermusbajs, mandarinpumpor och hemska teckningar på Vresiga Veras elaka släktingar. Barnen satt snällt och väluppfostrat i en ring på golvet. Fy fladdermus så tråkigt. Inget skrik och bråk. Bara snälla, rara barn som med stora frågande ögon tittade på häxan som kom in i rummet. Det värsta var ändå, att den enda som såg lite rädd ut, var fröken. Va, inte en enda av barnen blev rädda. Istället så log dom lite och sedan presenterade dom sig, en efter en. Fy lingonhy! Nu blev Vresiga Vera lite ställd. Hon petade på flickan som satt närmast och inte ens då blev barnen rädda. Plan B. Lura dom. Vresiga Vera låtsades helt enkelt att vara snäll och rar. Hon spådde framtiden i sin oranga spåkula och berättade utifrån bilderna om sin familj. Hon gav barnen var sin mandarinpumpa och dom som vågade fick smaka av fladdermusbajset. Kan ni tänka er, en del trodde att bajset var vanliga russin. Ha ha...då skrattade häxan rått. Skulle hon, den kaxiga vresiga Vera äta vanliga russin. Dessutom tycker hon att det är löjligt att läsa och att gå skolan. Det förklarade hon högt och tydligt. När hon såg frökens missnöjda min, blev hon genast nöjd. Som en sista prestation fick dom rena fina barnen slå sig ner i häxans knä och proffsfotografen Magnus gjorde sig i ordning. Bakom barnens rygg gjorde häxan häpnadsväckande miner. Hon såg skrämmande ut och hon njöt när hon tänkte på hur rädda barnen skulle bli när de såg fotografierna. Snart blev hon dock uttråkad. Så här lungt och sansat hade hon inte haft på 70 år. Nä, hem till Frostkulla ville hon genast. När så ett av barnen frågade om hon inte kunde komma tillbaka, frustade hon bara till svar och gick ut. Men vem vet, kanske hon dyker upp igen, vresigare än någonsin förr...

Häxan vresiga Vera

Rampfeber

Imorgon måndag, så ska jag genomgå en större förändring. Det innefattar inte plastikkirurgi eller skönhetssalonger, utan snarare raka motsatsen. Jag ska fula ner mig. Jo, det är sant. Jag vet att jag inte är en kandidat till miss Sverige, men då utnyttjar jag mina konstnärliga talanger på annat sätt. För imorgon ska jag skrämma skiten ur Wilmas klass, hehe. Nä, skämt och sido. Efter min förvandling ska jag traska in i deras klassrum, iförd svarta kläder och gärna risigt hår. Men framför allt ska min näsa växa sig lång och knotig. Jo, nu fattar ni. Som jag skrev tidigare, att Wilma tycker att jag liknar häxan Surtant och nu förverkligas farhågorna än en gång. Mariana blir häxan Vresiga Vera. En kaxig, skränig men snäll häxa som kommer att dela ut klementiner målade som utskurna pumpor och fladdermusbajs som kan förväxlas med russin. Jo jo mensan. Önska mig lycka till, för jag börjar ha lite rampfeber. Tidigare år så har jag i denna utstyrsel, dvs i stort sett en häxig näsa, varit på dans på Folkparken. Fick förvånande nog dansa med en äldre herre, som hade glimten i ögat. Jag har shoppat på Lindex med Magnus i släptåg och han noterade att många kastade långa och stundtals roade blickar på mig och min näsa. Saken är den att jag väljer bort häxhår, hatt och övriga atteraljer, för då blir det hela desto mer komiskt. Folk vågar inte riktigt tro att det är sant. Stackars människa, ser hon ut så på riktig. Om jag hittar något gammalt foto, ska jag lägga in det i ett nafs. Jag menar, om vi råkar springa på varandra imorgon, så känner du igen mig :).
Önska mig lycka till och släpp loss barnet i dig, det är befriande. Jag lovar!

Uppdrag granskning

Jag har skaffat mig ett extraknäck som inte genererar några större rikedomar, faktiskt inte mer än lite småpengar. Det gör ingenting, för jag tycker det är rätt så roligt. Jag har blivit kontrollant och får uppdrag via SMS och mail, där jag uppmanas att besöka en butik eller likande. Arbetsbeskrivningarna varierar, men går framför allt ut på att företagen vill förbättra sin service osv genom utomstående granskning. I veckan besökte jag ett matställe och det gick riktigt bra. Jag kan inte avslöja några detaljer, eftersom jag måste förbli anonym i detta sammanhang, men är det någon av er som är intresserade så kan vi ta det via mail. Gäller kända "nissar" dock!

Lillasyster Mika blir allt mer uppmärksam på omvärlden!

Extra fin

Så här fin var hon innan hon bestämde sig för att plundra mammas förråd av ansiktskräm.

Stella som "den där Mary".

Här hade hon smort in sig med min antirynkkräm. Ha ha...hon luktade gott i alla fall och visst ser håret lite slätare ut...eller visst ja, hon var ju nykammad.

Fred

Wilmas skola har kulturvecka i veckan. Då gör dom pyssel kring andra länder, såsom flaggor och i skolmatsalen så får de äta "utländska" maträtter. De har även lärt sig lite nya sånger och igår sjöng hon något i stil med:
- Och barnen på jorden vill ha fred.
Vi befann oss på toan och skulle borsta tänderna, så jag frågade henne:
-Wilma, vad betyder fred då?
Hon svarade utan att tveka:
-Jo, men dom vill ju vara i fred.
-Ehh, jo det stämmer väl till viss del (fniss fniss), men dom vill inte ha krig längre, svarade jag.
-Va, finns det krig? frågade en storögd Wilma.
-Jo, det är klart! Det finns nog alltid krig någonstanns, sa jag.
-Men varför vill dom ha krig då? undrade hon sedan.
-Ja, dom kanske vill ha större land, eller olja som blir bensin eller diamanter som kan finnas i det landet dom krigar mot.
-Jaha, svarade hon fundersamt.
Vi talade lite om att farfar och Magnus (pappa) har gjort lumpen och att det är en träning ifall det mot förmodan skulle bli krig i Sverige. Jag berättade också att mormor Tyra varit med i Lottakåren och att hon då kommer att laga mat till soldaterna.
-Men lagar hon mat till soldaterna så att dom inte vill kriga mot oss?
-Ehh, nä, asså hon lagar ju mat till våra soldater.
-Men varför då?
-Ja, så dom inte behöver gå hungriga.
Sen så pratade vi lite mera och hon hade massor av frågor. Jag önskade verkligen att Magnus kunnat närvara i samtalet, som är något mer insatt. Sen så blev det sängdax och på morgonen så hade hon flera frågor. Hur som helst. Jag tycker det var så klämmigt att hon uppfattat det som om barnen bara ville vara i fred, vilket i och för sig stämmer!

Kram på er!

Stella

Igår vid sängdax så var Stella på ett ovanligt busigt och tålamodsprövande humör. När jag så efter ett antal gånger gick dit och irriterat sa att hon skulle krypa ihop och sova. Då skulle hon gå på toa och när inte det fungerade så provade hon med något annat. Jag blev ännu mer irriterad, då jag såg på henne att hon egentligen inte var nödig. Då blir hon lite halvexalterad och utbrister:
-Marlene och Jöjjgen komma hit?
Jag svarar något ställd:
-Nja, nä inte nu i alla fall.

Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt. För till saken hör att Stella lider av skräckblandad förtjusning när det gäller Jörgen. Hon säger ofta, när man minst anar det:
-Stella känner inte Jöjjgen!
Hon har verkligen hakat upp sig på detta och det är bara så gulligt.

Helgmys

Vilken trevlig (omän hektistk) helg vi haft. Redan fredag förmiddag fick vi besök av min väninna Celina och hennes två barn. De kom hem till oss redan vid 09,30. Celina och jag satt vid köksbordet och surrade en stund och så reagerade Celina på att det blev väldigt tyst i vårt sovrum där Tilde (deras yngsta dotter) och Stella befann sig. När hon smög in, så hittade hon hela våran säng uppriven och mitt i röran satt tjejerna och smorde in sig så fint i håret och över hela ansiktet med min antirynkkräm. Stella såg ut som Cameron Diaz i filmen Den där Mary, när Mary använde en något suspekt hårvax och fick en läcker pannlugg. Ha ha. Jag ska försöka komma ihåg att lägga ut en bild på henne vid tillfälle. Riktigt snyggt faktiskt och gott luktade hon. Började med lunchen vid 10,00. Stekte plättar redan vid 10-tiden, men det blev ändå "sinnessjukt" stressig innan vi skulle på kvartsamtal med Wilma på skolan. Under tiden så passade Celina, Thea, Thilde och Stella att gå till lekparken. På kvartsamtalet så pratade fröken i störst utsträckning med Wilma, som betedde sig lite ovanligt genom att inte titta på henne under nästan hela samtalet. När hon svarade på frökens frågor, så tittade hon antingen på mig, i bordet eller någon annan stanns. Men det gick jättebra och de vuxna som träffar Wilma på skolan tyckte det gick bra för henne osv. Så Wilma såg glad och nöjd ut när vi kom ut därifrån. Sen så gick vi hem med Celina igen och dom hann leka en stund innan Thea skulle på kalas. Strax efter det att dom hade lämnat oss, så kom en klasskompis hem till Wilma (en kille faktiskt) som stannade i någon timma och dom spelade dataspel så snällt. Jag tror inte han var så sugen på att leka med Barbie eller liknande, så jag lät dom hållas. Tycker bara att det är kul att hon har en kille att umgås med. Sen när han gått hem så dröjde det inte länge förrän Linda, Robban, och deras två små sötnosar kom och hälsa på. Dom hade ringt tidigare på dagen och ville bjuda på middag, men eftersom jag redan hade plockat fram kött ur frysen, så fick dom komma till oss i stället. Det blev helt enkelt så att dom lagade maten, eftersom dom hade gjort receptet förut. Jag ammade och Magnus kände sig nog mera ivägen än hjälpsam. Det blev en spännande förrätt med räkor och paprika som dom stekte i sambal, chili m.m. Sedan lade man "röran" på vitt mjukbröd och doppade i stekpannan om man kände för det. Hur gott som helst. Varmrätten blev karré som hon skar i kotlettbitar och blandade med creme fraiche, grädde och kryddor. Vi hade potatis och sallad till och köttet blev härligt mört och vi åt helt klart för mycket, för det var otroligt gott. Till efterrätt så gjorde jag chokladsås och vi åt glass och maränger till. När barnen slocknat på diverse ställen, så spelade vi spel, bland annat pictionary och jag kan bara konstatera att jag aldrig tröttnar på det spelet. Vi höll igång till efter klockan 02,00 och sov sedan rätt så bra hela natten. Förutom att min kudde skulle passa bättre i sopsorteringen på Degermyran. Lördag! Magnus fick hjälp av Robban att sätta upp plattor på väggen där kaminen ska stå. Under tiden så följde min supermamma mig på stan och vi hade det riktigt mysigt. Vi fikade på MC och köpte en hel del kläder m.m. till tjejerna. Till min stora förtjusning hittade jag benvärmare till Mika. Gissa om dom är gulliga. Ska lägga in kort på det sedan. Små söta benvärmare med hjärtan på...det är så att mitt hjärta smälter i alla fall. Väl hemma så åt vi hamburgare och mamma gjorde oss sällskap. Jag läste bok och läste till strax efter tolv. Söndag morgon. Jag klev inte upp förrän 08,30 och Magnus begav sig ut och bytte till vinterdäck. Vid 11,00 hade vi packat väskor och annat behövligt och begav oss till en stor lekpark där vi inväntade Sara och Niklas med sina tjejer. Vi stannade till efter tretiden och hade ultra trevligt i ett härligt väder. Niklas syster var där också med sina två små sötnosar (vovvar) Zeb och Rune. Vi lekte under hökens vingar, ett två tre ost, m.m. och så åt vi som utsvultna gamar. Efter lekparken åkte vi hem och svidade om för att sedan beställa hämtpizza hos Sara och deras familj. Vi åt än en gång som galna gamar som trodde sista matbiten var kommen. Men trevligt hade vi! Därefter lyckades vi lura med både Sara och Nicke på innebandy och min söta mamma var barnvakt. Mika hade jag min vana trogen (min andra träning *ler*) med mig och fick börja träningstiden med att amma...hmm...men det spelar ingen roll. Så himla kul att komma ut en stund och så fick jag ju röra mig ett tag iaf. Kram på er! Nu är lilltjejen hungrig och vill inte vänta en sekund till.

Moraliskt dilemma

Hej på er! Jag har en funderation som jag hoppas kunna besluta mig om inom snar framtid. Wilma och Stella har ju redan hunnit samla på sig en hel del teckningar och andra minnen från dagis och förskola. Ja även hemifrån såklart. Är det helt fel av mig att fotografera en större del av detta och på så sätt bevara det för framtiden? Jag menar, om man sparar det av vikt och fotar resten? Sen så bränner man bilderna på en skiva och sparar detta i personliga cd-väskor och liknande? Vad tycker ni att jag ska göra? Har någon av er en annan lösning som är helt makalös och fantastisk. Delge mig gärna i sådana fall!
Kram på er!

Morgonpromenad

I vanliga fall skulle jag kanske tycka att det är skönt att gå en snabb promenad på morgonen. Men de dagar som Wilma har förskola är inte vad jag kallar avkopplande. Det är ett enda virrvarr av kläder, mat och ett antal ögonkast på klockan. Sedan är det tidrekord som gäller varje dag, för det verkar inte spela någon roll om vi kliver upp en timma tidigare än vanligt, vi är ändå precis på snudden försenade. Sen kom förvandlingen. Igår fick Wilma gå till skolan med en klasskamrat och hans pappa. Dom bor bara några hus bort och det var verkligen hur skönt som helst. Så idag upprepades proceduren och jag har lovat att hämta dem istället. Till veckan ska vi testa något spännande. Wilma och killkompisen ska få gå själva. Jo, jag vet. Många tycker nog att jag är fjantig som jagar upp mig och andra fattar inte hur vi vågar. Dom kommer inte att behöva passera någon betydande bilväg, men det känns ändå nervöst och obehagligt. Men jag ägnar över en timma per dag till att klä på, promenera, och sedan klä av här hemma. Jag hoppas bara att Wilma bli mera uppmärksam på trafiken nu när hon eventuellt ska få börja gå "ensam" till skolan.

Mika vårt nyförvärv

Mika som lyssnar uppmärksamt på storasyrrornas skrik och skratt från badkaret.

Storasyster Wilma

En numera världsvan storasyster som trivs med sin nya position i bilen. Dvs i framsätet brevid pappa.

Stella

Igår efter vår långa promenad och besök hos Maggan, så hämtade Magnus oss med bilen. Så här sitter Stella i sin bakåtvända barnstol och missar all action på E4:an. Det passerade en ambulans och en polisbil och Stella skrek:

- A see!

Så jag fotade bilarna åt henne och visade på displayen och sedan på datorn hemma. Hon är väldigt intresserad av allt som har med tjuvar och poliser, ambulanser, grävskopor, lastbilar och gärna motorcyklar för tillfället.

Promenad i det härliga höstvädret

När Wilma slutade på förskolan så skyndade vi hem och packade ihop följande atteraljer. En väska med blöjor, våtservetter, extra kläder till Mika, pappersrulle och vattenflaska. Tre mandariner, en ihopfällbar pall (om jag skulle måsta amma efter vägen), Mikas bilbarnstol och sedan lastade jag på Wilma, Stella, Mika och ovanstående saker och så bar det iväg. Vi gick från hemmet och redan efter sisådär 100 meter, så hade Wilma ont i benen. Hon fick akut klåda över hela kroppen och sedan efter en stund, i kanske Skellefteås största backe, så skulle Stella kissa. Då hade vi varit i gång i kanske fem minuter. Sagt och gjort. Fram med papperet, ett graciöst hopp senare ut i skogen och det projektet var avklarat. Sedan gick vi en bra bit och då var tjejerna hungriga. Fram med mandarinerna och det blev gående bord. Stella ramlade ungefär fem gånger under vägen, men var trots det vid gott mod. Dom var faktiskt hur duktiga som helst, för det är en bra bit till vårt mål. Min syster Maggan på Östra Nygatan. Där värmde vi bullar i micron och sen så blev det dampvarning på de två större barnen. Kanske berodde det på sockret, för dom hade då verkligen arbetat hårt i en och en halv timma. Min syster blev glatt överraskad och jag hade smått panik när Wilma och Stella balanserade omkring på sängar, stolar och hade för stunden helt döva öron. Men vilket väder och vilken härlig (om än fysiskt jobbig) höstpromenad. Kram på er!

Muskelminne

För er som inte har hört det förut, så ska jag inviga er i begreppet Muskelminne. Idag så tog vår "lovely babysitter" hand om barnen när Magnus och jag åkte till Korpenhallen för att träna innebandy. Jo, jag vet. Det är inte länge sedan jag födde barn, och ja, jag lyssnade på kroppen. Dessutom så ammade jag vid ett tillfälle och fick på så vis vila mig. Men till saken hör att det gick riktigt bra, med tanke på att jag varit så gott som orörlig sista sex månaderna. Döm om min förvåning dock, när jag genom mitt muskelminne, trodde att jag var snabb som vinden, smidig som den vigaste akrobaten och lätt som en fjäder. Nja, i tanken hade jag redan förflyttat mig till mittlinjen och blev därför en aningens överrumplad när jag fortfarande under några tiondelar inte rörde mig ur fläcken. Det blixtrade liksom aldrig till. Jag missade även bollen ett antal gånger då rörelserna blev fördröjda och mina passningar var av det mer varierande slaget. Resultatet blev som det blev, när jag faktiskt i verkligheten är vig som ett basebollträ och snabb som ja, en dubbelhäftande tejp. Jodu, därför bestämde jag mig efter några förvirrande minuter att använda min hjärna istället. Och det gick ju bra, eftersom jag ammar och hade det inte varit för dom gula västarna så hade jag fortfarande, två timmar efter träningen, fortfarande funderat över vilka som var i mitt lag. Så kort och gott så är muskelminne det minne som bevaras i kroppens muskler, från den tid i din ungdom eller FÖRE tre graviditeter och kan alltså vara lika förvånansvärt verkligt som overkligt.

Häxan surtant

Fredagkväll

Hej och hå! Nu är Magnus ute med tjejerna på upptäcksfärd och jag får en stund för mig själv framför datorn. Jag hör att Stelle tjuter till då och då, för hon tycker nog att det är spännande i överkant. Idag så har Magnus varit hemma och vi skulle vara effektiva här hemma med diverse göromål. Magnus har hunnit med en del i alla fall, men jag känner mig som en liten mjölkko. Appropå det, så hände det något festligt häromdagen. Stella ville gärna amma Mika och jag förklarade att det inte var möjligt. Jo, hon envisades och ville verkligen göra det! I ett försök att förklara, så pressade jag ut några droppar mjölk från ena bröstet och det blev naturligtvis en liten fontän. Stellas ögon blev verligen stora som tefat och så säger hon något i stil med:
- Jabbla, goga...jaölrjaög...KO!
- Jo, tack! sa jag.

Sen så pratade vi inte mer om den saken.

Sedan så stod jag framför spegel för någon dag sedan och skulle sminka mig. Därför satte jag upp pannluggen med en klämma, modell större. Wilma kom in och tittade ett tag, sedan sa hon:
- Ha, mamma. Du ser precis ut som häxan Surtant (från SVT:s barnprogram).

Jo, jag tackar jag! Barn är för gulliga...eller?

Pöken

Magnus sa just till tjejerna att dom skulle klä på sig overall och andra varma kläder och så letade han fram var sin ficklampa till dom. Han skulle ta dom med ut och gå på upptäcksfärd. Till saken hör också att det börjar vara rätt så mörkt ute. Stella blev genast orolig och jagade upp sig. Sen säger hon:
- Jag är jädd pappa!
- Vad är du rädd för, frågade Magnus.
- Pöken!
Magnus svarade:
- Inte behöver du vara rädd för spöken. Dom finns ju inte!!!
Wilma kommenterade det hela med:
-Nä, det finns inga spöken! Dom finns bara i verkligheten!

Ha ha...barnpsykologen har talat!

En dag i vardagen

Det känns som om Mika har varit med oss länge redan och ändå är hon bara 16 dagar. I fredags fick vi besök av en kvinna från MoröBacke vårdcentral som ställde lite frågor och tittade på Mika m.m. När kvinnan lade ner Mika på mage på skötbordet så började hon direkt lyfta huvudet och dra upp benen under sig. Hon blev lite imponerad att hon är så stark i nacken redan och vi kunde bara hålla med. Det visade Mika prov på redan på BB. Nu har hon mycket mera vakenperioder också och börjar kräva mer närhet och vill gärna höra röster eller skrammel om kring sig.

I kväll har jag varit riktigt sur och vresig mot de andra två, och det är inget kul alls när jag verkligen inte vill vara en skrikig och arg mamma. Magnus är på hockey också, så det blir lite mycket när det ska fixas med fika, toabesök, pyjamas osv samtidigt som jag ska hinna amma, städa bort fika och annat nödvändigt innan sängdags. Ja, jag hoppas bara att jag får mera energi snart och att jag kan börja träna med något. Vet bara inte vad ännu. Skulle vilja att någon kompis ringde och drog med mig till Friskis och Svettis eller bara en promenad. Ja, det får bli skärpning på den fronten. Annars är allt bra. Wilma verkar ha förvrängt hennes skolsituation en aning, och jag tror kanske att hon trivs hyffsat på skolan ändå. Appro på det! Jag måste gå och packa skolväskan inför imorgon. Kram på Er!

Min mamma och jag...och mormor

Vilken lycka att mina barn har så härliga far och morföräldrar. Här sitter dom och lyssnar på en fantastisk sagoberättare, som många gånger förtrollade mig som liten. Det var berättelser som Tummelisa, Rödluvan och en massa annat. Men min mamma hade andra förmågor också. Hon var superb på att överraska mig. Jag minns vid ett tillfälle, så uppmanade hon mig att gång på gång gå fram och tillbaks på en matta i hallen. Snäll som jag var så gjorde jag som jag blev tillsagd, men fattade inte riktigt det roliga. Sen så började mamma säga, snubbla inte, passa knölen och när jag tittade lite mer nogrannt, så såg jag till min förvåning att det faktiskt var en liten upphöjning under mattan. Jag minns inte vad det var för sak hon hade gömt, men det spelar ingen roll. Det var själva påfundet som var så himla kul. Sen så hade hon ett otroligt tålamod. Jag hade en kompis i väggen som hette Lisa. En låtsaskompis som min mamma accepterade fullt ut. Hon till och med dukade till henne när jag bjöd på middag. Sen minns jag också gången då min mammas tålamod rann över. Hon skulle lära mig att göra aviga maskor på stickningen och jag fattade verkligen inte alls hur man skulle göra. Men suck och phu. Mamma kunde verkligen inte för sitt liv förstå vad som var så svårt att fatta?!! Jag kan fortfarande inte sticka avigt...eller räta maskor för den delen! Ha ha. En annan gång när mamma var helt otrolig, var när Christer Renström i Malå bjöd mig på en snus på UG. Jag ville ju vara tuff, så jag hade den inne under läppen ända från UG till Safac. O ja, så dålig jag blev. Jag trodde på allvar att jag skulle dö. Jag minns inte hur jag tog mig till sängen, eller hur länge jag legat där halvdöd (i mina mått mätt) då mamma kom in och satte sig på sängkanten. Hon frågade om jag mådde dåligt, jag svarade att jo, så var fallet. Sen så frågade den märkliga kvinnan om jag hade tjuvsnusat. Jag minns min förskräckelse! Har hon spionerat på mig, är hon synsk, luktar det eller vad f-n är det frågan om? I stundens hetta förträngde jag nog att jag har fyra äldre syskon och att mamma inte är tappad bakom en stubbe. Sen kramade hon om mig och sa att, ja, nu lärde du dig nog något!? Många andra tillfällen slutade på liknande sätt. Jag fick friheten att prova mig fram och när jag misslyckades så fanns hon där vid min sida och kommenterade eller tröstade. Jag vill vara en sån mamma också. Hittills så är jag nog en hyffsad sagoberättare, ganska så duktig på att överraska och hitta på saker, men jag har mycket kvar att lära! Kram på er!

En till bild...

Brustet mammahjärta

Wilma, vår äldsta dotter, har det jättejobbigt nu. Hon känner sig utanför i klassen och får ibland inte vara med i lekarna för dom andra flickorna, och anledningarna verkar variera. Ibland vill någon tjej vara med sin storasyster på rasten, eller att leken inte "tillåter" mer än ett visst antal. Jag har så ont i magen, för jag är verkligen ovan dessa situationer. Först och främst så hälsar inte barnen spontant på varandra på morgonen, utan det verkar vara kompisar emellan. När Magnus gick med Wilma på skolan imorse, så såg W en av tjejerna ute på gården. Hon sa till Magnus:
-Där är Ebba och hennes pappa! men hon hälsade inte och det gjorde inte Ebba heller.
Sedan när de stod och väntade i led utanför klassrummet, så hälsade de inte på varandra heller, utan det var vissa som småpratade med varandra. Wilma stod passivt och tittade på och Magnus spontana reaktion var att Wilma borde prata med dom och hälsa. Jo, kanske det är så enkelt, men det kan ju även vara så att hon inte vill, eftersom hon inte känner sig trygg och välkommen. Det är sååå jobbigt, för vi är ju vana att se Wilma som en framåt och tuff tjej och nu är hon så ledsen och gråter och vill inte gå på förskolan. Hjälp mig! Jag skickade ett sms till fröken på morgonen och bad henne om råd, men hon har inte hört av sig än i alla fall. Igår ringde jag en av barnens pappa och meddelade att deras tjej var välkommen hit efter förskolan någon dag i veckan. Allt utan Wilmas vetskap, för jag är så rädd att den här tjejen inte vill komma av någon anledning. Hon har varit här förut och det verkar gå hur bra som helst, men det är en annan tjej inblandad också och hon har en väldigt bestämd vilja och styr den här andra tjejen (som Wilma vill bli kompis med) rätt så hårt. Tänk om inte mamman till Wilmas kompis ringer, betyder det då att hon inte vill komma hit. Ska jag ringa henne och helt enkelt berätta läget och att Wilma inte kan bli "sårad" för att hon inte vet att jag kollat om tjejen vill komma hit? Jo, jag vet, det blev väldigt invecklat. Har ni något förslag på hur jag ska gå till väga? Jag är ju inte på plats på skolan och kan kolla vad som händer och Wilma har ibland svårt att förklara hur hon menar och jag känner att ibland så lägger jag orden i hennes mun. Jag vill verkligen inte att hon ska känna att hon inte vågar berätta för mig, för att jag ser ledsen ut och jag vill inte låta henne vara hemma och fly, för det tror jag heller inte är en bra lösning. Vad händer om fröken inte ser detta som ett problem, hur går man vidare. Hjälp mig som sagt. Jag behöver massor med förslag, så får vi prova oss fram!
Kram på er!

Våra små godingar

Här var inte Mika mer än halvdagen gammal och vi hade precis kommit hem från BB. Det ser ganska skönt ut att ligga tryggt i storasyster knä, eller vad säger ni?

Måndag morgon

Hej igen! Dagen började i riktig måndaganda. Magnus försov sig, inte hopplöst mycket, men ändå. Tina sov över, så den söta pluttan gick med Wilma till förskolan. Så än en gång slapp jag dra iväg med tjejerna, hals över huvud för att hinna i tid till inringningen på skolan. Stella sitter och tittar på Pettsson och Findus. Hur söta är inte dom små mucklorna? Appro på söta. Mika, vårt nyförvärv är otroligt söt hon med. Jag ska ta mig i kragen och ladda ner bild på henne.

Vi har haft lite besök under veckan och fått fina presenter till henne. Bland annat fick vi av Kim, Sebbe, Bea, Micke, Kelly, Kevin och Cindy ett par jättefina bruna snickarbyxor med en randig body och mjuka tossor.

Mikas farmor Christina hade med sig ett paket från Kreta, och det var en tallrik, mugg, bricka, tvättlapp, tablett och presentpåsen som allt låg i, klippte jag sönder och gjorde en fin barntavla av. Sedan fick hon även en liten get av farmor och farfar som ligger och tittar på Mika i sängen. Magnus verkar ha fått en whiskeyflaska också, men av någon anledning var han lite tystlåten om just det? Kan det vara så att han är rädd att jag vill ta del av den? Knappast, jag är inte någon whiskeyälskare.

Av faster Ida och hennes familj fick hon en härlig gosefilt med en nalle. Den är ljusblå, då Ida var helt säker på en liten kille. Hehe. Den är också inköpt i Kreta om jag förstod allt rätt.

Sedan kom min storebror Mattias förbi, tillsammans med Kri och flickorna Linnea, Sofia och Denise. De hade med sig Whiskey och vin. Smaskens.

Mamma bidrog med pengar till en vintergarderob som jag köpte för ett tag sedan via blocket. Polarn och pyretgrejor som var superfräscha. Hur bra som helst.

Pappa har bidragit med pengar till tvillingvagnen som jag också köpte för ett tag sedan. Även den ett fynd från Blocket.

Eftersom jag ammar och är så förvirrad, så kan jag självklart eller mest troligt glömt något, men det kommer jag väl förhoppningsvis på inom kort! Hoppas jag.

Kram på er.