Sköna Helena

Jag har en bekant som heter Helena och jag har länkat hennes blogg här till vänster. Hon skrev lite kort om att kryma tvätt och då började jag skratta av minnet jag plötsligt fick tillbaka! När Magnus och jag bodde på Stämningsgården så skulle Magnus vara snäll och tvätta min norska ylletröja. Jag tänkte inget mera på det och jag minns så tydligt när jag någon dag senare satt vid matbordet i köket och pratade i telefon. Jag lägger inte märke till Magnus när han kommer intassande i köket. På bordet ställer han något litet, lurvigt och nästan tältaktigt. Jag känner mig först helt oförstående, för på något sätt så känner jag igen färgerna eller kanske är det formen på saken som står framför mig. Hmm, plötsligt kickar det till i mig och jag får en liten chock! Det är min...lilla, lilla...ylletröja. Ahhh,...vad är det som har hänt?!!! Eftersom den först och främst blivit så liten, så liten, så hade den också blivit stenhård och kompakt som fåret självt! Fan också. Jag har aldrig köpt en norsk ylletröja igen, men risk för att Magnus skall tvätta den också...hehe.

Liten flicka och små mysterier

När jag väntade mitt första barn så lovade jag mig själv att jag inte skulle bli en skrikande mamma, utan försöka lyssna på mitt barn och vara en stöttepelare och tryggheten själv. Jag lyckades väldigt bra med detta under dom första åren som mamma, men det kanske heller inte är så konstigt. Wilma fann sig i det mesta, hon blir sällan arg eller har några större känslomässiga berg och dalbanor. Tre och ett halvt år senare föds Stella, en frisk fläkt med mycket vilja och väldigt varierande humör. Hon var inte många månader gammal när hon bet mig i axeln, två gånger, för att visa sitt tydliga missnöje. Jag började ge vika från mitt löfte och höjde rösten allt mer. Tredje barnet och tre olika individer med olika viljor och mentalitet. Jag skriker lite mer, men jag är också väldigt kärleksfull mot mina barn och vi pussas och kramas ofta. Jag önskar bara att jag kunde behärska mig och lyssna bättre, att inte ta något för givet och ge dom mera egentid. Trots allt så tror jag att mina barn mår bra, för det mesta, och att vi inte är helt ute och cyklar. Jag vet inte om ni har läst om den lilla flickan i östra Sibirien som blivit förvildad, då hon tvingats leva med husdjuren i hemmet under sina fem år i livet. Hon skäller, gnyr och lapar mat precis som hundarna. När jag läst om henne så kom plötsligt minnet tillbaka om en flicka vi hade kontakt med tidigare. Vi känner inte hennes familj, men av de gånger som vi träffade dessa människor, så fanns det inga direkta tecken på kärlek och empati. Flickan uppträdde nästan apatiskt och både M och jag försökte ge henne lite extra uppmärksamhet när vi hade chansen. Dagarna gick och hon blev mer och mer intresserade av oss som vuxna och hon började visa tecken på uppskattning varje gång vi sågs. Första gången hon log brast mitt hjärta. Hennes tänder hade börjat "ruttna" och flickebarnet var inte mer än tre-fyra år. Om jag inte visste att hon var under uppsikt av människor i hennes umgängeskrets skulle jag ha anmält det hela, men oj vad ont det gör att tänka på. Denna underbart fina flicka som inte på något sätt visade tecken på att någon älskade henne lika högt som jag älskar mina egna flickor. Som vilken annan förälder som helst älskar sina barn! När jag tänker på sådant, så kan jag vara mindre hård mot mig själv, när jag på kvällen ligger och försöker rannsaka mig själv och min höga arga röst och mina ständiga nej. Idag har vi ingen kontakt alls med henne och jag kan bara hoppas att hon mår bra och får den kärlek hon så desperat behöver. För att ni nu inte ska deppa ihop så tänkte jag skriva om lite roliga saker också. På Stella och Mikas dagis så har dom hållit på med ett litet experiment som igår gav resultat. Det började för ett bra tag sedan då en av fröknarna beställde larver från England. Larverna placerades i en liten, nätt tygbur och efter ett tag fanns där inga larver men däremot puppor. Igår fanns där inga puppor längre utan fyra vackra fjärilar som försiktigt fläktade sina färgglada vingar. Nä, dagis kommer inte att släppa ut någon okänd eller olaglig fjäril i vår Svenska natur, för det är fjärilar av släktet nässelfjäril. De var inte så lätta att ta kort på, men bilder kommer inom kort. Hur som helst så tycker jag det var ett riktigt roligt och inspererande projekt som dagiset genomfört med glans! Grattis alla inblandade.

Mika har passerat 18 månader och nästan varje dag försöker hon sig på nya ord och meningar. För mig har det varit relativt enkelt att förstå henne, eftersom vi befinner oss i varandras närhet nästan dygnet runt. Magnus däremot har svårt att hänga med och vid frukosten för några dagar sedan, hade Mika och han en liten dust. Magnus hade lyft upp Mika i hennes matstol och ställde fram fil och flingor till henne. Hon blev väldigt irriterad och skrek högljutt:
-PAM, PAM!!!
-Är det vatten du vill ha? undrade Magnus.
-Näää, PAM!
Magnus fattade ingenting och kom in i sovrummet där jag låg och halvsov. Han frågade lite surt om jag hade någon idé om vad det var hon ville ha. Eftersom jag inte såg vad hon pekade på eller vad dom gjort precis innan, så vågade jag inte mig på en gissning. Storasyrrorna kom in till fikabordet och ville ha Oboy. När Magnus lyfte ner Oboyburken så skrek Mika:
-PAM, PAAAAM!
-Är det Oboy du vill ha?
-Mmmm...svarade hon glatt!
Så var det över och alla verkade glada och belåtna. Jag kan bara småle när jag tänker på de berättelser jag hört om Magnus när han var liten. En liknande situation hade uppstått då Magnus var cirka två år och hans mormor och morfar var barnvakt. Magnus mamma hade klätt på honom overall och andra vinterkläder och tillsammans med hans mormor och morfar hade dom lämnat gården. Om jag inte minns fel, så hade dom åkt till sommarstugan och efter en stund hade Magnus börjat bli lite irriterad och med ord försökt förklara vad han ville. Hans ord var:
-PENN! PENN!
Mormor och morfar provade med allt. Var han hungrig, blöt i blöjan, törstig men inget var rätt. Jag tror till och med att dom klädde av killen och försökte luska ut vad som var fel. Tillslut så hittade morfar en liten påse i en liten ficka på overallen. I den låg några godisar!
-PENN! sa Magnus.
-Jaha, sa morfar. Det var godis du ville ha?
-Mmmm, svarade en nöjd kille vid namn Magnus.

Kan det vara så att detta är ett släktdrag eller?
Andra ord som Magnus använde var:
OTA=Mormor
POMMON=Morfar...eller om det var tvärtom...

Wilma körde ofta en ramsa när hon var liten och det var:
EA...AHOA...ENNEN...det betydde TEA, ALVA och HENRIK som var tre barn på hennes dagis. Släktdrag?

Stella körde med DOMPEN och GABBABILEN...hon sa:
-Dompen...huvva! och så hurrvades hon! Det var tomten och honom var hon rädd för.
En annan gång så försökte vi få henne att rätta till ordet GABBABILEN, som förövrigt betydde glassbilen. Magnus talade med Stella vid middagsbordet:
-Stella, kan du säga glassbilen?
-Gabbabilen, svarade Stella blixtsnabbt.
-Kan du säga glass, provade Magnus.
-Glass! svarade Stella leende.
-Kan du säga bilen? undrade Magnus sedan.
-Bilen, svarade Stella!
-Bra, sa Magnus. Kan du då säga Glassbilen?
-Gabbabilen!

Gissa om vi skrattade! Nu ska jag fundera ut något mer tills nästa gång jag skriver och det hoppas jag blir inom kort!

Fynda mera!!!

Vi besökte en lokal loppis idag och gjorde lite småfynd. Ett barnalfapet, 24 pixiböcker (1 krona stycket) och en Reima fleecejacka till Wilma. Böckerna var av blandad ålder och det fanns en och annan 70-talare, men dom flesta var i fint skick. Hur som helst, en mysig utflykt som passade alla i familjen. Jag skulle vilja anordna en loppis själv också, men det känns så besvärligt innan man kommer igång. Dessutom blir jag lite snål när det gäller våra finare barnkläder som är av märken som Polarn och Pyret, Reima osv. Dessa saker säljer jag hellre på Tradera. När jag ändå skriver om Tradera, så hjälper jag gärna till ifall ni är nyfikna att lära er mer om detta! Jag har verkligen gjort fynd där och även sålt en hel del. Här köpte vi tex vårt kameraobjektiv och betalade nästan 2000 kronor mindre än marknadspriset. Vi kollade en hel del både på internet och i butiker innan vi bestämde oss för att köpa och då hade vi satt ett maxpris som vi var beredda att betala. Sedan så kollade vi även att säljaren hade lite längre historik på Tradera och goda omdömmen. När han sedan lade ut det objektivet vi ville ha, så vaktade vi auktionen som två hökar och det lönade sig! Ni som känner mig vet att jag gärna köper begagnade saker, vare sig det gäller Myrornas, Tradera, klädbytardagar eller loppisar. Jag gör det dels för att spara pengar, dels för glädjen i att göra ett riktigt fynd. Men den största anledningen är minskad ångest eller rädsla om ni så vill. För idag när jag köpte fleecejackan till Wilma, så känner jag att hon kan ha den precis när hon vill. Nypriset på en sådan jacka kanske ligger på nära 500 kronor och jag betalade 20 kronor. Den var hel och hade någon liten fläck, men jag tror inte att den blivit tvättad en enda gång. Så har jag tur så försvinner fläckarna i tvätten. På Myrornas så har jag köpt en Helly Hansen skaljacka till mig själv. Jag betalade 65 kronor och behöver inte känna att det skulle vara katastrof om den blev förstörd på något sätt. Det är en härlig frihetskänsla. Fundera på detta en sekund. Om du köper en jacka för över 3000 kronor, så går du med en ständig ångest för att smutsa ner den eller att den ska gå sönder av någon anledning. Jag är inte mindre rädd om mina saker bara för att jag köpt något begagnat, men jag behöver inte tänka på det hela tiden. Andra fynd jag har gjort är skalbyxor (vinterbyxor) till både Magnus och mig. Magnus fick Peak Performance och jag har Helly Hansen. Båda byxorna var i nyskick och jag betalade 125 kronor totalt. När jag köper något begagnat så har jag en regel och det är att det inte ska vara trasigt eller i behov av nya knappar eller liknande. Det ska inte krävas någon omtanke mer än en tvätt innan användning. Att det sedan sparar miljön, ja, det är bara plus! Jag vet att det är många i min omgivning som inte kan tänka sig att köpa något som någon annan har använt. Men är det verkligen värre än att låna bowlingskor eller sitta i någon gammal soffa på en pub. Jag har då kontrollen att jag tvättar sakerna och jag köper inte några intima klädesplagg osv.

Så ut och fynda i sommar, det kan löna sig!


Kram på er!

Besök på travbanan och fick en kram!

Min supergulliga kompis Lotta ringde mig igår och berättade att hon skulle åka på Skellefteå Travet idag vid 18-tiden. Det kändes perfekt, för jag är nämligen delägare av en häst i Rix Allsvenskan och har därmed fribiljetter till entrén. Dessutom, så visste jag att Gert Fylking och Robert Aschberg skulle besöka travbanan precis ikväll, så vi hängde på. På cancerfonden.se/ystadhaparanda så kan ni läsa om Gert och Roberts insats att samla in pengar till förmån för cancerforskningen. Dom promenerar genom Sverige och hittills så har dom samlat in över 3.5 miljoner om jag inte hörde helt fel. Det är faktiskt helt makalöst och jag är otroligt imponerad! Skulle mer än gärna promenera med dessa två herrar genom vårt avlånga land.

Under kvällen så tävlade Gert och Robert i ponnytrav och Gert verkade lite omskakad efter sin insats. Hästen han körde verkade inte nöjd med sin kusks insats och gjorde små eleganta skutt och som följd av det så skuttade även Gert en aning där bakom.

Lite bilder vill ni kanske avnjuta!



En gåva på 20 000 kronor från AB Trav och Galopp. Sedan så skänkte Skellefteå Travet hälften av intäkterna på inträdet under kvällen! Synd att det inte var så mycket folk!













Gert flyger fram efter sin ädla springare!













Kunde inte låta bli att vara linslus när tillfället uppenbarar sig. Lotta bakom kameran.



När jag sedan frågade Stella om hon kände igen mannen med skägg som var så gentlemannamässig och lät oss fotografera honom, då svarar hon:

-Vem då?

Aha, jag förstod genast att hon inte ens var medveten om att vi skulle stå stilla och föreviga en bit historia! Ha ha...hon är sig lik alla dagar min lilla Stella!

Impulsköp till Mika

.
.
Mika fick en present av sin pappa idag. Ni får gissa vad det är...




Jo det är en...









Precis...en rutschkana! Gissa om hon blev nöjd. Vi betalade 100 kronor för den, så det var helt ok!

Träning pågår

Vi har ännu inte fått något besked angående småstjärnorna, men tro inte att det hindrar mina tjejer från att träna och det med inlevelse! Wilma har anmält sig med låten Show me heaven med Lili och Sussie. När hon tränar så nynnar hon först hela introt och sedan så börjar hon sjunga...högt och ja, högt! Sedan är det Stellas tur. Hon har anmält sig med låten It´s my life med Amy Diamond. Här hjälper Wilma till med introt och ger även signalen till Stella så hon vet när hon ska slita av sig jackan. För så gjorde även originalet när hon deltog i riktiga melodifestivalen. Mika rycks med av bara farten och skriker ut sin lycka med ord som:
-Hua, Hua!!!

Här får ni en tjuvtitt...



Först får ni se den förväntansfulla publiken...





Wilma som sångerskan Lili, eller var det Sussie. Hmm, minns inte riktigt!


















Stella som Amy Diamond!








Lillsyrran rycks med av dom ljuva tonerna!

Småstjärnorna

Igår så anmälde jag tjejerna till småstjärnorna på Stadsfesten, men vi har ännu inte fått något svar att dom är med. Det är bara 24 platser, så jag är lite orolig att det blivit något fel eller att det är massor av folk som anmält och att det är anledningen. Håll tummarna. Wilma ville vara med redan ifjol och då var det fullt, så jag hade lovat henne att försöka anmäla henne i år. Jag återkommer i frågan.

Bild tagen ungefär 1909

Pojken på bilden är min morfar Ludvig Stenlund (1898-1990) och flickan är hans lillasyster Ingeborg. Föräldrarna hette Per Johan Stenlund (Gardapelle) och Sofia Stenlund. Saknas på bilden gör brodern Algot som i unga år drabbades av spanska sjukan och överlevde. Johan och Sofia bodde i Garda utanför Malå. Jag ska ge i uppdrag till min mamma att söka rätt på mera information. Kram på er!

Denna låda ska vi försöka förvandla till en lekstuga...

Arbetslös och duktig på att bygga? Välkommen hit och bygg Skellefteås finaste lekstuga! Vi kan behöva lite hjälp...hmm!

CV och personligt brev

Nu sitter jag här framför datorn och försöker peppa mig själv att skriva det personliga brev som jag ska bifoga mitt CV. Vi har fått i uppgift att välja ut en annons, gärna en som vi faktiskt vill söka, och sedan skicka detta via mail till vår handledare på TRR. På tisdag så kommer vi att få sitta i intervju, i träningssyfte. Jag skrev mitt CV igår och hittade en annons idag som kan fungera. Sedan jag blev arbetslös i januari, så har jag inte hittat ett enda jobb som känns helt rätt. Det är otroligt frustrerande när jag varje morgon tittar in på olika jobbsiter, med förhoppningen att hitta det "perfekta" jobbet. Tyvärr är det mest säljjobb, personlig assistent och tjänster som kräver vissa färdigheter som finns ute på offentliga sidor. Jag är av den åsikten att det är lättast att hitta jobb antingen genom kontakter eller möte med den arbetsplats som är intressant. Problemet för mig är att jag inte riktigt vet vad jag vill jobba med och lever på hoppet att jag inte ska behöva tacka ja till ett jobb som strider mot mina värderingar eller intressen. Arbetsförmedlingens handlingsplan gör att jag känner pressen att söka allt som jag är behörig att söka, och det är verkligen oinspererande. Man måste också ställa sig frågan hur ärligt det blir om jag anställs till en tjänst som jag egentligen inte velat söka från första början. Det är inte rätt mot vare sig arbetsgivaren eller mig. Jag vet att det finns dom som skickar in en dåligt gjord ansökan, för att visa på att dom faktiskt har följt Arbetsförmedlingens krav, men ändå är säkra på att inte få jobbet. Jag önskar att jag kunde göra på samma sätt, men jag har svårt för att slösa någon annans tid på trams. Ärlighet varar längst!

Heppitjoppa

Wilma kallade Pippi Långstrump för Heppitjoppa. Det hände också att när folk frågade Wilma vad hon hette, så svarade hon:
-Heppitjoppa!

Mikas ord:

La lam = Vill ha mer
Lam = Mer
La loop = Vill komma upp
Tjiatch = Vatten
Kiack = Katt
Tjia = Mjölk
Tjatch = Glass
Duu = Snus
Vov = hund
Dandan = elefant
nen ned = John John (wilmas nalle)

Jag får fylla i fler ord senare!

Glass är gott

Finns det hjärterum, så finns det stjärterum

Min nya frisyr och hårfärg

Tjejerna kör liten fyrhjuling

Mysig övernattning hos våra vänner Celina och Bjarne

Mika tycker om smör...

Lyx att vara arbetslös

Visst, det är jättetungt att vara arbetslös, framför allt mentalt. Men det finns fördelar också. Förutom startaeget utbildningen som jag avslutade för en tid sedan, så anordnas en hel del föreläsningar och kortare utbildningar via TRR (Trygghetsrådet). Detta har jag tillgång till via mitt fackförbund. Jag hade förmånen att delta i en föreläsning med Philip Cohen, som är otroligt känd världen över. Han är pappan till Gula sidorna, men även till NIX Telefoni. Han har genom åren arbetat med utvecklingen av telemarketing och arbetat som säljare osv. Philip har ett ovärderligt kontaktnät och utstrålar energi och är väldigt karismatisk. Jag är väldigt glad att jag fick lyssna på honom innan han slutgiltigt kommer att dra sig tillbaka från rampljuset i sådana här sammanhang. Han är mycket engagerad i både kammarkören och Rädda Barnen och mycket annat. Sedan så fick vi också skratta och trivas under en föreläsning med Åsa Persson från Piteå. Mysig kvinna med träffsäkra skämt. Vi får fika och lunch och förmånen att träffa härliga och erfarna människor.

Nu lite bilder hoppas jag...

Lite nyheter

Jag blir galen. Hur svårt kan det vara att skriva några rader varje dag, som minne och i ordningssyfte. Hur som helst. Wilma har under en tid varit kär i en kille i klassen. Hon har pratat om honom en hel del, men inte vågat fråga chans. Så förra onsdagen så sa jag till henne:
-Wilma, du måste bestämma dig! Antingen frågar du eller så kanske någon annan hinner före.
-Men det är ingen annan som är kär i Humberto, svarade Wilma.
-Det kan man aldrig veta, svarade jag. Och dessutom så kan någon fråga honom för att dom vet att du är kär i honom.
-Då ska jag fråga honom i morgon, konstaterade Wilma.
Sagt och gjort. Wilma tog mod til sig och i följe med Rasmus och Melwin så frågade hon chans på Humberto. Han svarade först nej, men när Rasmus tyckte att han skulle säga kanske, så sa han kanske.
-När får jag svar då, undrade Wilma.
-Imorgon, svarade Humberto.
På fredagen svarade Humberto:
-Jag svarar det Rasmus säger att jag ska svara.
-Du ska svara ja! sa Rasmus.
-Ja, svarade Humberto.
Så nu är alltså Wilma och Humberto tillsammans.

I fredags så hade vi en övernattningsgäst också. Det var Wilmas klasskompis Wilma som sov över. Har ni varit med om att ni har barn, eller kompisar som heter likadant. Det är faktiskt riktigt besvärligt och allra helst i vårt fall med dessa två tjejer. Dom kallas nämligen Wilmi av sina mammor också. Så vi körde med alla möjliga varianter. Wilma är väldigt lättsam också, så det var inte minsta besvär. Bara roligt. Sedan så var Wilma på kalas igår och tjejen som fyllde år bor tillsammans med sin familj i en fyra här på MoröBacke. När jag kom dit för att hämta, så pågick en dragkamp (jo, med rep och allt) i köket och vidare in i hallen. Kalaset sträckte sig mellan kl. 12-15.30. Jag förundras över att föräldrarna orkar med så många barn under så många timmar. Dom vistades enbart inomhus också. Ja, vissa har kapacitet.

Mika har fått glasögon, sedan jag upptäckte att även hon har en skelning. Det har även Stella och Magnus. Mika är riktigt duktig med glasögonen, trots att hon bara är 18 månader. Tyvärr så lade hon ifrån sig dom när hon skulle ta på sig en tröja och jag kom klampande. Glasögonen blev platta. Jo, dom blev faktiskt helt platta, så det blev till att laga dom. När hon sedan haft dom i kanske tre dagar, så gick ena padden som sitter på näsan sönder, så det måste också lagas. Suck!

Stella ska snart göra sin fyraårs kontroll, så vi försöker hitta tid till att lära henne att skriva standardord som Mamma, Pappa osv. Hon är måttligt intresserad. Då var hon gladare igår när hennes "idol" Lina hälsade på för första gången. Lina går på Stellas dagis och är ett år äldre, men efter en lite trevande början så gick det desto lättare. Dessutom upptäckte vi att dom bor riktigt nära oss också, så det är ju kanon!

Vi ska ha släktträff i sommar också. Det är planerat till den 18 juli. Så alla som känner att dom på något sätt hör samman med Gardaludde släktet, hör av Er!!! Annars hör vi av oss inom kort.

Ja, nu ska jag ladda över lite bilder från kameran...på återskrivande...