Tänk, nu är hon äntligen här!

Nu är jag tillbaks efter ett tillfälligt avbrott. Vi har fått tillökning i familjen i form av en liten tös som kom till världen den 22 september. Men jag tror att jag tar allt i från början. Allt startade med ett telefonsamtal med min mamma fredagen den 21 september. Hon ringde mig vid 21-tiden och sa att hon kände på sig att det skulle bli bebis innan klockan 24.00 samma kväll. Jag smålog lite och klappade mig på magen. Jag meddelade att i och för sig så kändes magen spänd till max och bebisen jobbade på lite mer än vanligt. Men mer än så var det faktiskt inte. Efter en stund ställde jag mig hos Magnus som satt vid datorn och bad honom peta mig på magen. Den var då verkligen hård som den gråaste sten. Vid 23-tiden så kände jag något som påminde om förvärkar, men kunde inte riktigt avgöra om det verkligen var värkar eller andra spänningar. För säkerhets skull så sa jag till Magnus att vi kanske borde gå isäng ifall det skulle starta på natten. Innerst inne kände jag kanske på mig att det var på gång, men vågade inte hoppas. Jag låg vaken några minuter och kände att lite oroligt var det nog allt och när jag sedan vaknade vid 01,30 så hade jag som i ett trollslag redan två minuter mellan värkarna. Magnus vaknade av att se mig stå och vagga nertill mot sängen och han satte sig spikrakt upp i sängen. Jag meddelade något stressad att det var på gång och att det än en gång kunde vara bråttom. En något blek Magnus ställde sig upp och vid frågan om han kunde ringa Tina "our lovely babysitter", så svarade han:
-Det får du göra, jag måste gå och bajsa!
Sagt och gjort. Jag ringde en än mer stressad jourhavande barnvakt, som något sammanbiten svarade:
-Ni får väl hämta mig då!
Så när sedan Magnus begett sig iväg i bilen för att hämta Tina så vaknade såklart Stella och ville ha välling. Varför inte, jag fixade välling och testade för första gången i världshistorien att använda mig av inåtvänd profylaxandning, för att inte skrämma den lilla tösen. Sedan så packade jag dom sista sakerna i BB-väskan, och värkarna både tilltog i styrka och hastighet. När sedan Tina och Magnus anlände så ville de helt plötsligt konversera med mig. Jotack, det är trevligt att småprata i småtimmarna, men inte mitt i mitt VÄRKARBETE. Ha ha, nä skämt och sido, det gick bra och vi kom iväg och Tina installerade sig i vaken koma framför TV:n. Efteråt har hon berättat att hon inte kopplade av en sekund förrän hon fick SMS att allt var över. Vi anlände till BB och skrevs in vid 02,15. Då var jag öppen 7 cm och värkarna kom tätt. Det blev rätt så jobbigt så när min älskade pojkvän frågade barnmorskorna om jag skulle hinna med spinalbedövning så kunde jag ha pussat honom om jag inte känt mig så bedrövlig. Barnmorskan lovade att göra allt för att jag skulle hinna med bedövning och tro det eller ej, men klockan 02,50 lades bedövningen av en inte allt för informativ narkosläkare. Jag hade inte en aning om hur långt hon kommit i bedövningsskedet och mitt i värk kände jag mig tvungen att fråga henne om hon var klar och det var ok att röra på mig. Hon svarade något nervös och sammanbiten att nej, nu var det helt avgörande att jag skulle ligga stilla. Jomen lätt, det blev ännu bättre några sekunder senare när nästa värk behagade slå till med full kraft och jag låg där som en död säl med en nål mellan ryggkotorna. Jag tänkte, är det värt att bli förlamad? Men minuterna senare gick jag in i ett euforiskt tillstånd där värkarna mer började kännas som smekningar av en kall höstvind. Poetiskt eller hur? Men faktum är att jag mer eller mindre glassade igenom dom kvarvarande minuterna tills det var dags för krystverkar vid klockan 03,40. Sex minuter senare så föddes hon, vår lilla Mika, som i och för sig vägde mest av våra tre tjejer. Hennes vikt var 3580 gram och hon var 49 cm lång. Redan på magen började hon pocka med huvudet och leta bröstet och till min stora glädje tog hon rätt på första försöket. Vilken liten goding hon är. När vi sedan förflyttat oss till vårt rum och en barnmorska med ett leende förde in en vagn med födelsedagsfika och hissad Sverigeflagga, så kände vi oss rätt så lyckliga med tillvaron. Lite besviken var jag ändå på personalen, för är det något man verkligen vill höra hela tiden från BB-personalen, så är det att man i just det tillfället är bäst i världen på att föda barn, att Carolina Kluft och gänget kan kasta sig i väggen osv. Men det var inte fullt så glamouröst som jag hade hoppats. När vi sedan sovit en liten stund och Magnus hade varit ner till kiosken och köpt Norran i ett tidningsställ så frågar han:
-Nå, blir det en Axel eller?
-Axel? utbrast jag förvånat?
-He he, jag menar såklart Alex, svarade en något generad Magnus.

Ha ha, lite komiskt var det allt. Vid 10-tiden gick Magnus och frågade hur länge vi var tvugna att stanna och svaret var att vi kunde åka när vi ville om jourhavande doktor gav klartecken. Så när han tittat på vår lilla tös, så fick vi åka hem så vi anlände till två små nyfikna storasystrar och en smått chockad barnvakt vid 11,30 den 22 september. Härligt att vara hemma! Sedan har vi bollat namnen Alex och Mika mellan varandra i familjen och slutligen kommit fram till att hon ska få tilltalsnamnet Mika och om allt går enligt planerna så kommer ett mellannamn att bli Alex. Just av den enkla anledningen att det var så svårt att bestämma sig!

Nu avslutar jag bloggandet för idag och hoppas jag kan skriva mer redan imorgon. Kram på er.

Så kul ska vi inte ha!

Nä, om någon undrar, så är jag fortfarande kraftigt gravid och rätt så less på mina läckra mammakläder (dom få jag fortfarande kan ha). Ska ta mig i kragen och skriva mera sedan, men nu ska jag bege mig ut bland höstens kollektioner och inhandla...ja, kanske ett par sockar...hmm...

Tips på höstpyssel

Gick in på Clas Ohlsons idag och hittade till min förtjusning tatueringspennor, och Wilma blev mitt första offer. Det är ingen höjdarkvalitet, men de kostade typ 29 kronor och då följer "schabloner" och fyra pennor med.
Hade kontroll hos barnmorskan idag också, och Stella var en väldigt fin flicka. Hon hade stora ögon när jag fick ett stick i fingret. Allt gick ändå bra och när jag hostade så ökade barnets hjärtljud ganska markant, men han/hon lugnade sig snabbt. Stella är helt och fullt inställd på att det blir en tjej. Inget alternativ är acceptabelt. Nu ska vi precis stoppa dom i säng, så jag får skriva lite mer sedan.
Kram på er!

Superkrafter

Det är ganska konstigt. Igår så körde Magnus till Umeå och köpte en för mig efterlängtad tvillingvagn. Jag är supernöjd, det var verkligen ett fynd. Och bara för att visa min uppskattning så fick jag för mig att bli Superwoman-mamman. Så jag möblerade om i sovrummet. Halft liggande på golvet så styrde jag sängen över golvet, stenplattorna som låg i vägen, byråer och annat, just för att spara ryggen. Och jag satte upp affischer i tjejernas rum, sydde ett nytt spjälskydd till spjälsängen, bytte gardiner i sovrummet som jag först strök, fixade med lampor, dammtorkade, bäddade babyns säng m.m. Sen så åt vi pizza på kvällen med Magnus syster och hennes familj. Men så imorse, efter en rätt så orolig natt för min del, så var jag som bakis. Jag körde helt enkelt slut på mig själv under gårdagen. Men men, det är smällar man får ta. Nu har jag i alla fall packat nästan hela BB-väskan, Magnus har satt upp läslampor till tjejerna och fixat med nya jordade uttag i deras rum. Vi har skrivit till mera saker på ATT GÖRA-listan och min goa storasyrra och hennes man, tittade förbi med gofika. Härligt. Vi har hunnit med en tur till en lekpark och Wilma lärde sig hänga knäveck, slå över i bakåtvolt och släppa händerna. Hon blev rätt så nöjd när hon fixade det själv. Nu ligger Stella och läser i sin säng och njuter av sin nya lampa med spindel på. Så, nu vill jag bli frisk, så bebben kan komma ut. Sätta upp kakel på väggen och skära ut formen för platsen där kaminen ska stå och sen är det bara att vänta på byggarna. Lite ångest har vi dock över kaklet. Det har vi aldrig gjort, inte ens tittat på när någon har gjort det. Vånda!!! Magnus är på säsongens första innebandyträning och jag är så avundsjuk. Jag vill också träna! Men tids nog så är det väl min tur:) Sen så blev jag så imponerad av min storasyster som blivit så snygg och såg så fräsch ut. Hon har kört GI och gått ner en hel del i vikt och det riktigt lyser om henne, även om hon för närvarande är sjukskriven pga riktigt jobbiga eksem på händerna. Jag hoppas hon får bukt med det inom kort. Kram på er.

Lingonskogen och balettfröken

Igår skulle vi så storartat ta en tur i skogen och plocka lingon tillsammans med mormor Tyra. Först så körde vi till ett ställe inte allt för långt härifrån, och glada i hågen passarade vi skjutbanan där det var helt folkdött. Vi hann väl gå sisådär femtio meter, då small det första skottet. Sedan innan vi förvirrade och lätt skärrade hade småsprungit tillbaks till bilen, hördes ett flertal skott till alldeles i närheten. Fy så läskigt. Stella blev verkligen vettskrämd. Varför kan dom inte med en enkel skylt, berätta att skjutbanan flyttat på andra sidan vägen och att det faktiskt pågår provskjutning. Väl i bilen igen, så var jag rejält irriterad. Vi har ingen aning om åt vilket håll dom faktiskt avfyrade skotten. Nåväl. Vi körde mot Ursviken och Rävastugan. Vi stannade och parkerade halvvägs in i skogen och promenerade efter vad som skulle kunna vara en skoterled. Efter att vi hittat ungefär en deciliter lingon, stannade vi på "UTSIKTEN" och fikade. Sedan gick vi ned till bilen igen. Wilma hade då frågat vad bärplockaren var till för (till mormors förskräckelse), om vi inte skulle plocka mera vinbär och så sa hon stolt:
-Det här är en röksvamp och den kan röka!
-Jasså, svarade vi. Vad röker den då? Right Menthol eller Blend eller vad? (Vi tyckte vi var jätteroliga).
-Nja, det är sånt där brunt.

Ha ha. Trevligt var det i alla fall och fikat var gott. Syltgrottor som mormor och Stella hade bakat tidigare på dagen.

Sen så var det dax för baletten igen för Wilmas del. Vi var ute i god tid och stod och väntade i blåsten utanför lokalen, där vi alltid brukar vara. Klockan tickade på och när ingen kommit på utsatt tid, började jag ana oråd. Jodå, nog var vi på fel ställe alltid. Så det blev lite rallykörning till den "nygamla" lokalen, nere i en källare, men med riktig pianist och stora mäktiga speglar. Wilma förlät mig och som kompensation så gick vi på biblioteket efteråt och då var alla nöjda.

Kram på er!

Nöjd med livet

Jag är så himla nöjd idag. Vi fick sälja husvagnen igår och sen så fyndade jag på blocket alldeles nyss. Tänk att små små detaljer kan kännas så väldigt bra. Lånade hem mera tapetprover igår, och nu känns väl det lite jobbigt. Det är så svårt att visualisera sig hur det i slutändan skulle se ut. Önskar att jag hade någon som jag kunde vända mig till och som kunde säga:
-Ja, tänk på detta och fördelen eller nackdelen med detta blir...
Ni förstår säkert vad jag menar. Jag hade hittat en favorit, men nu vet jag inte alls. Tänk om det blir alldeles för mörkt och att de gråa väggarna blir alldeles för gråa. Hjälp mig någon.

Kram på er

En vanlig lördag i kaos

Vilken tur att barnen i vår närhet är födda med änglafötter, så det inte klampas omkring på övervåningen som av en hel riverdancegrupp. Redan klockan 06,30 så hördes dom ljuva smidiga stegen, skrattet och inte minst suspekta ljuden. Vad är det dom springer och hämtar i omgångar från barnrummet på nedervåningen? Hmm, måste nog kliva upp ändå och kolla läget. Phu, vilken tur. Det var bara ungefär 20 barbiedockor, några hästar, 15 olika klädesplagg, lite böcker och ungefär 50 plastbollar från bollhavet som låg utspridda på golvet. Nåväl. Det är inte så ofta som småkusinerna träffas och så länge som dom inte bakar bullar i riktiga ugnen eller spolar ner köttkvarnen i toastolen, så är det ju lugnt. Efter frukost blev det kjol, låtsasflätor och snygga höstkängor på och sedan gick vi i rask takt till busshållplatsen. Först Stella i vagnen styrd av mig, sedan farmor/mormor Christina tätt åtföljd av Wilma och Amelia. När vi nästan svettiga kom fram till bussen, så hade jag så klart läst fel på busstabellen. Så först i runda slängar femton minuter senare kom bussen. Allt gick jättebra och Ida fyndade på Cowboy och Änglar och sedan blev det dax för mössor, vantar, paraplyer, örhängen och lite lördagsgodis. Resan i bussen hem gick också förundransvärt jättebra, trots världens suraste kärring till busschaufför och en väldigt trött Stella. Väl hemma så var det dax för klädbyte på tjejerna igen. Det var nya kjolar, nya tröjor, klackeskor och sen läppglans. Nu är middagen överstökad för barnens del och gissa. Nu åkte klänningarna av, klackeskona ljuder klart och tydligt i hallen och det är full aktivitet i köket, där en mängd småprojekt till slut ska bilda vår härliga lördagsmiddag. Ja, tänkta bara kort berätta om dagen egentligen, så nu ska jag gå och se om jag kan bidra med lite kaos i den gastronomiska miljön i vårt rymliga kök. Belinda! Vi fick lite idéer, men det blir lite snurrigt när allt var spegelvänt och trappen är helt annars. Inte aktuellt på ett bra tag hur som helst! Kram på er!