Förlåt...

Hej igen! Vilken tung period vi har haft nu! Inte nog med att jag blir arbetslös sista december, så gick även bilen sönder. Det gick på 8000 kronor. Sedan, fredag den 12 december, då håller vi på för fullt med fika till Wilmas kalas. Vi bakar och kokar kola/knäck och då går spisen sönder. Härligt! Att vi sedan hade så tur att det gick på garantin, ja, det är vi sååå tacksamma för. Den 17:e blev jag utbjuden av jobbet på avskedslunch. Det var mycket trevligt och gott. Att jag sedan blev magsjuk alternativt matförgiftad och fick vara hemma torsdag och fredag, ja, det får man väl ta i beräkning. Sedan så åkte Mika dit på fredagnatt och vi hoppades att det skulle vara slutet på en något negativ trend. Jag ville ju så väldigt gärna åka till Norsjö och fira jul med hela min familj. Vi tog i med råge när det gällde smittorisken och valde att stannade hemma så att vi slutligen skulle kunna åka iväg. Då blir Magnus sjuk på måndag kväll och därmed försvann drömmen om en jul tillsammans med hela syskonskaran, alla syskonbarnen och deras barn. Skam den som ger sig. Vi firade jul hemma med skinka, janssons, Åsas sillsallad, lax, prinskorv och mycket annat. Vi klädde oss i våra finaste klänningar och hade riktigt mysigt faktiskt. Wilma och Stella fick hoppa in som tomtenissar och delade ut paketen i flygande fläng. Synd bara att jag skickat Magnus julklapp med mamma till Malå. Så där är den nu! Vi är inte riktigt återhämtade, för någon riktigt aptit har ingen av oss. Ja, kanske Wilma, för det var Magnus största besvikelse efter julbordet. Då sa han:
-Det är för tragiskt! Det är första gången Wilma äter mer än mig.
Det tråkigaste är ändå att vi inte hade någon tomte på besök. Barnen var så tappra och sa att det inte gjorde något. Sedan så tyckte nog Wilma att världen är bra orättvis, för lillsyrran fick en ultrafin barbiedocka. Så hennes önskan är nu, att inom en snar framtid få kramas med barbien Alexa. Sedan så tappade Wilma en tand sent på julaftonskvällen och då var lyckan stor. Den har verkligen varit besvärlig och vi började tröttna på tjatet om att den vickade hit och dit och gjorde ont när hon tuggade på revbenssjäll. Idag så trotsade jag moderjord och gick ut med dom äldre barnen. Vi gick till pulkbacken och latare barn får man leta efter. Jag fick putta på nerför och dra dom uppför. Nä, så farligt var det inte, men när det väl kom dit gulliga killar i deras ålder, så ville dom hem. Nä, vi kämpade vidare på skridskobanan istället. Dom satt på bobbarna och jag drog dom i hög fart i stora cirklar på isen. Sedan blev det en kort stund i kanske världens tråkigaste lekplats och sedan bar det av hemmåt igen. Vi hade varit ute i nära två timmar och jag var rent av svettig när vi kom in i hallen. Ja, jag måste berätta mera snart, men nu ska vi precis äta och sedan ska ni få se lite bilder från julafton och Wilmas nya glugg.

Tävlingen avslutad

Hej!
Idag så avslutades tävlingen på jobbet och vinnare blev Gerdha. Hon är en av Magnus närmaste arbetskamrater och tyvärr har hon som jag blivit uppsagd. Priset var en datormus, musmattor, två reflexer och en chokladask. Grattis Gerdha!

Jag ska försöka skriva lite mer under dagen om vad som hänt sedan sist vi sågs!

Gissa vikten

Jag utlyste en tävling på jobbet igår. Jag såg nämligen att jag i mitt skåp på jobbet hade kvar lite priser som jag tiggt utan skrupler från banken, ett dataföretag och så vidare. Tävlingsreglerna är väldigt enkla. Dom ska gissa vad jag väger den 12 december klockan 09,30. Det hela är lite lustigt för männen som deltar, bad nästan om ursäkt innan dom gav mig sin gissning. Jag tror inte att alla på företaget uppskattade tävlingsinnehållet dock. När folk sedan har frågat om dom kunde få lyfta mig, klämma på mig och så vidare, så har jag svarat:
-Nä, inget fusk. Men ni kan däremot få veta min födelsevikt och försöka er på en matematisk uträkning.
Jag återkommer i frågan...

Till Emmy

Hej gullet!
Vi fick ditt brev idag och vi har inte visat det för barnen ännu. Istället så har jag tänkt använda detta imorgon i vår "adventskalender". Vi monterade upp en hylla i barnens rum där vi har ställt två kartonger som är iklädda julpapper. Med ett enkelt handgrepp så lyfter man av locket. Vi ställde även dit en tomtejullykta. Vi berättade för tjejerna att om tomten lyser på morgonen så innebär det att det finns något i deras lilla julklappskalender (dom julpappersklädda kartongerna). Dom blev överlyckliga och imorse så lyste tomten harmoniskt och i paketen fanns fina bokmärken som dom i kväll har monterat med omsorg i sina album. Därför Emmy, så kommer morgondagens tomte att tändas för dig och ditt gulliga brev. Kortet tillsammans med överraskningen kommer att uppskattas, det är jag mer än säker på. Tack så hemskt mycket, du är supergullig!

Hej igen!

Nu ska hon få igen...svärmor alltså...
Hoppas hon förlåter mig. Förlåt Christina men jag måste!

Christina berättade för ett bra tag sedan, att hon åkt bil med en bekant till ett närliggande samhälle. Svärmor satt på passagerarsätet och såg att på instrumentbrädan så satt en termometer som påminde om den hon hade i sin egna bil. Den digitala termometern i svärmors bil hade dock gått sönder och eftersom displayen på den termometer hon nu tittade på också var svart, så var slutsatsen att den också var trasig inte alls ologisk! När då Christina hittat något gemensamt och som kunde leda till något form av samtalsämne så säger hon:
-Ja, jag ser att du också har en trasig termometer?
Kvinnan svarar:
-Du, det där är min mobiltelefon!
Ha ha...där satt den!

Pyroman

Hej svejs! Pratade i telefon nyss med min supergulliga svärmor och jag vill bara skriva till henne, att det verligen inte behövs någon brand för att hamna på bloggen. Det räcker med riktigt smaskiga historier som denna:
Det var en härlig sommardag (eller var det påsk) i Gargnäs och hela Magnus familj hade samlats ute på gården till en mysig sammankomst med middag och lite alkoholhaltig dryck. Jag råkade komma lite på efterkälken ut till den samling människor som glada stod med ett glas i handen. Magnus ställde frågan till sin mamma, var mitt glas kunde tänkas vara. Ja, det stod nog på bänken i köket. Jag gick med raska steg in i huset igen och greppade första bästa fyllda glas och sammanstrålade med de andra. Väluppfostrad som jag är (hehe) så smuttade jag försiktigt på innehållet och fick med all min inre styrka hålla god min. Innehållet i mitt glas smakade järven! Hmm, jag satt och funderade över min situation. Antingen så dricker jag upp och kan gå och kräkas om en stund utan att någon märker det, eller så kryper jag till korset. Jag vände mig till min sambo och hoppades att han diskret kunde hjälpa mig ur detta. Han smuttade han med och säger sedan med hög och väldigt nykter röst:
-Christina, vad är det egentligen som du har serverat din "sonahustru"?
Inom loppet av några sekunder så stod alla tysta och till min stora ångest, så konstaterades det att innehållet i mitt glas var...
Inget mindre än sillag!
Tack för den! Ha ha...