Lite förändringar

Hej på er! Jag bestämde mig för att förändra bloggen lite, så det har tillkommit några saker och jag har även tagit bort några små detaljer. Gå gärna in på Kicki Karamells blogg. Finfina bilder från vardagslivet. För övrigt har jag småtråkigt och det är för kallt ute för att jag ska våga mig ut med buss tillsammans med småtjejerna. Jag återkommer strax...dags för lunch inom kort.

Farfarsfar

Stella och Mika leker farfarsfar och det går väl sådär. Mikas band glider ner över ögonen hela tiden och när hon tröttnar väljer hon att fixa frisyren på ett något annorlunda sätt?! Ganska snyggt, eller hur?

Mera Kate

Att hon verkar spjuvrig som sin mammas Moster Mariana kan ju alla se!
På andra bilden ser ni mamma Belinda och storebror Kevin.

Senaste tillskottet i släkten. Söta Kate!

Omväxling förnöjer

Mika tyckte det var mysigt att äta mellis på bänken i köket. Mamma var väl lite orolig, men hon klarade det fint!

Mika är sugen på badhuset?

Sagotanten på besök

För en tid sedan så besökte Ida och hennes familj oss och då passade Fru Sagotant på att samla barnen i läsvrån under trappan. Sagostund och lite mys.

Härligt väder

Idag så färgade jag håret på förmiddagen och det blev äkta 80-årig tantfärg. Jag kollade i spegeln bakifrån och var tvungen att skratta åt eländet. Jag såg ut som en tanig gamling och det är väl i och för sig inget fel i det, förutom att jag är 35 år?! Nä, det dög inte att sitta hemma och deppa. Därför slet jag på mig promenerarkläderna och gick en långpromenad ut på A-torp. Härligt väder, men det tog en bra stund innan jag fått igång värmen i kroppen. Sedan har jag fått höra reaktioner kring ett tidigare inlägg och nä, jag håller inte på att kollapsa, bryta ihop eller något annat världsomvälvande. Jag behövde skriva av mig och det hjälpte faktiskt. Dessutom varnade jag inledningsvis att det inte borde läsas, eftersom det var mina innersta tankar och ett sätt för mig att ta nya tag. Så läget är under kontroll, även om jag lider av tristess...

Kram Mariana

Obehagligt

Imorse när jag vaknade satte jag mig upp och till min stora förvåning så snurrade hela världen. Ett kraftigt illamående kom över mig och jag tvingades lägga mig ner på kudden igen. Så höll det på hela dagen. Vid ett tillfälle, när jag försökte ta mig på toan så tvingades jag kasta mig över toastolen. Fruktansvärt obehagligt. Vid 13.30 ringde jag sjukvårdsrådgivningen och killen jag pratade med sa att det förmodligen var så att "kristallerna" som man har i örat blivit tilltryckta. Rådet blev således att vila men ändå utmana yrseln till viss del. Han blev inte så imponerad över att jag gått och durschat utan gav mig då en liten lektion över vad som kan hända om man kombinerar yrsel med våta golv. Ja, nu är jag i alla fall bättre och jag är väldigt tacksam att min svärmor och svärfar kunde komma hit under några timmar på eftermiddagen. Jag känner mig fortfarande svajig och har ett svagt illamående, men har då i alla fall kunnat vara uppe lite. Ja, annars händer det väl inte så mycket.

Bilder

Tappat sugen

Läs inte detta om ni redan känner er nere. Läs inte detta om ni inte vill dras med ner i mörkret. Ni som finns kvar, borde inte läsa det heller, för detta är mina innersta tankar och dom är trista, tråkiga och helt betydelselösa.

Jag suckar och känslan av tomhet gnager i mig och jag kan inte riktigt fokusera på något annat än att jag borde ta tag i något. Tankarna flyr och vägrar stanna upp trots att jag skrikande befaller orden att rada upp sig. Samla er så jag kan göra något vettigt. Inget händer, jag är tom. I bakrunden hör jag barnen som leker spioner och trots att deras konversation är utomordentligt roande, orkar jag inte skratta. Vuxna ord på små barns läppar. Stella ska va den konstiga figuren och Mika utbrister:
-Hörrududu!
Jag blir så jävla förbannad på alla dessa uppmaningar om att vara förberedd, när det vänder. Jag var själv av den åsikten i början av året 2009, men nu är det annorlunda. Min enda livboj, mitt enda hopp är borta. Jag vet, förr eller senare löser det sig. Det är bara det att jag ska orka fram till dess, med lite självkänsla i behåll. Jag funderar lite flyktigt om jag ska börja tröstäta? Är det bättre med sprit? Snusen har jag då börjat om med och det ger mig ingen som helst njutning, ingen kick eller glädje. Snarare tvärtom. Jag är nog rädd också?! Inte många dagar kvar tills jag blir tvingad att krypa in i ett yrke som jag förkastar, som består av värderingar som är min raka motsats. Ni ska se att det förmodligen inte dröjer länge. Visst, jag kan söka ett jobb som redan i ansökan beskriver en person med långt högre meriter än vad jag har, men hur ärligt är det? Jag inser mina begränsningar, har en viss självinsikt. Personlig utveckling består av bland annat detta, lär känna dig själv och titta vad du har i din ryggsäck?! Jo, värderingar och intressen. Hur kan det då komma sig att det ändå krävs av mig att jag ska söka allt inom 10 mils omkrets?! Jag är inte speciellt intresserad av att ringa människor om kvällarna och kränga saker som jag inte ens själv skulle köpa. Jag kan inte heller se mig själv jobba inom det yrke som nästan krävde att jag skulle läggas in på psyket. Nä, självinsikt borde vara valfrihet för att minska lite av den ångest som säkert många med mig bär med sig. I alla fall fram tills det vänder...

Nytt spännande år

Jaha, vad fort det går! Vi har precis städat undan lite efter nyårshelgen och våra övernattningsgäster stannade ytterligare en natt och har därför precis åkt hem till sig. Linda och Robert tillsammans med deras tre småtjejer har varit här och igår åkte Tina och Niklas hem efter ett väldigt trevligt nyårsfirande. Vi åt croustader till förrätt och varmrätten på nyårsafton bestod av oxfilé, klyftpotatis och fetaoströra. Efterrätten intogs en bra bit efter tolvslaget och receptet hittade jag av en slump på nätet. Vit chokladmousse med lime/honungsmarinerade jordgubbar. Smaskens, men jo, vi borde ha dubblat chokladen ;)
Dryck som serverades under kvällen: vatten, julmust, vin, baccardi Melon, öl, xanté och sen minns jag inte mera...haha, nä skämt och sido. Alla var på topphumör och vi spelade wii, sällskapsspel, åkte bob och madrass, tokpratade och skrattade. Jag tror att summa sumarum så var alla nöjda!

Igår så orkade ingen göra några större ansträngningar, så då fick det bli Frasses till middag. Spelkväll: Wii, sällskapsspel.

Nu får vi se om vi får övernattningsgäster även ikväll, då sängarna redan är förberedda för familj med tre barn ;)

Kram på er och ett riktigt gott nytt år!!!