En vecka sedan, vad har hänt?

Såg förresten att förutom det jag nyss skrev om tapetseringen, så har jag inte skrivit en rad på en vecka. Katastrof, nja, knappast. Men det blir ju inte så intressant att besöka min blogg om jag inte tar hand om den bättre. Så jag kom på något som hände för länge sedan och som mamma och jag satt och skrattade åt vid lunchbordet. Så här kommer det:

Wilma var väl sisådär 2,5 år och vi var hemma på Granbackavägen och just den här dagen, så hade vi en hantverkare i huset. Han skulle byta fönster, på uppdrag av vår hyresvärd. Plötsligt så slås huvudsäkringen ut, pga hantverkarens verktyg och vi hade inte någon mer säkring hemma. Det enda som fungerade var micron och i skafferiet var det skralt. Jag hittade mannagryn och sa till Wilma:
-Jag ska göra gröt, vill du ha det?
Jodå, det ville hon och när jag efter andra försöket insåg att jag var helt oduglig på att göra denna hopplösa gröt, så bestämde jag mig för att vi skulle åka in till stan och äta hamburgare istället. Eller som Wilma kallade dom: Hammaburga.
Jag berättade således att vi skulle åka in till stan och Wilma som vid det här laget var rätt så hungrig, satte sig i trappan och började ta på sig skona. Jag stod i hallen och så hörde jag henne muttra:
-Satans gröt´n.
Jag stelnade häpet till och tittade på henne:
-Vad sa du Wilma?
Utan att titta upp så svarade hon genast:
-Jag sa, satans gröt´n!

Ha ha...jag blev smått chockad, men måste medge att hon träffsäkert hade läst av mitt hela kroppsspråk och också använt sig av svordommen i precis rätt ögonblick.