Jag var med om något obehagligt idag. Det hände när jag stod utanför Wilmas klassrum och väntade på att hon skulle klä på sig. Vi befann oss utomhus och sex-sju killar i 10-12 års åldern triggade varandra att jaga några killar i Wilmas ålder och något äldre. När dessa yngre killar sprang in, så blev "jägarna" tydligen understimulerade och började slå knytnävsslag mot ett plåtskydd över en stupränna. De skulle överträffa varandra och slog därför hårdare och hårdare. Stella blev orolig och jag kände att om detta inte slutar kommer det att kulminera i att dom gör illa sig själva eller någon annan. Därför sa jag till i ganska lugnt röstläge. De tittade åt mitt håll, men efter ett ögonblick så fortsatte dom. Då blev jag upprörd för jag såg att Stella tillsammans med betydligt större barn blev rädda. Jag gick helt sonika fram till dessa unga killar och sa ifrån på skarpen att dom skulle sluta för det var barn som blev rädda. Jaha sa en kille:
-Är det ni som blir rädda?
Han tittade på några jämnåriga till Wilma.
-Nä, svarade jag. Det är min dotter på två år och en ännu yngre tjej som inte uppskattar eran lek. Så var vänlig att sluta nu och hitta på en roligare lek. Ni ska väl vara föredömmen till dessa yngre förmågor.
En kille utbrister:
-Vi kan dansa.
Den kille som verkar vara ledaren blir lite ofocuserad och börjar gå åt och fram och sedan säger han,...:
-Jo, vi slutar, självklart.
Han flackar okontrollerat med blicken och sedan likt f-bannat går han fram och slår på plåten än en gång.
Vid det här laget är jag så upprörd och arg och faktiskt rädd att jag blir förbannad och då blir jag grinfärdig. Men dom går från skolgården i alla fall och till min stora fasa ser jag en av Wilmas gulliga klasskompisar (sex år) följa med sällskapet. Jag får ont i magen när jag tänker på det, för han är alltid så gullig och hälsar på Stella när vi väntar på Wilma. Nu känner jag bestörtning över situationen. Jag känner mig rädd, och tänk om någon ger sig på Wilma för att typ hämnas. Jag överväger att ta upp detta på skolan imorgon, men är samtidigt rädd för dom "vuxnas" reaktioner och som jag skrev innan, Wilmas och mina två andra barns säkerhet. När jag började gå från skolgården så kom en tjej från kanske trean fram till mig också och sa:
-Jag vill bara säga att dom faktiskt slog en kille ur min klass för en liten stund sedan.
Men vad i...var finns det rastvakter och hur kan dom få hålla på så här...nä, jag blir skitorolig.
Hör gärna av er med tips, via mail eller via telefon ni som kan det...
Kram på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar