Jag besökte vårdcentralen för några dagar sedan och Mika fick sin sexmånaders spruta. I väntrummet var det en kvinna som kanske var i 60-års åldern som började prata med mig. Hon berättade om sina barn och barnbarn och frågade lite om Mika. Det var trevligt om än jag inte var så pratsugen. Efter en liten stund kom det fram en annan kvinna, i ungefär samma ålder som den första. De hälsade igenkännande på varandra, men med viss tveksamhet. Mitt första intryck var att det var flera år sedan dom sågs, och att dom egentligen inte hade så mycket att säga varandra. Ändå skulle dom hålla skenet uppe och småprata. Under det förhållandevis korta samtalet, så var det uppenbart att det gjordes kraftmätningar. Den ena berättade med viss förtjusning att hon var en "kjoltoka" som gärna bar riktigt korta kjolar. Det gjorde hon även denna dag, om än denna knälånga kjol var ovanligt lång, enligt henne själv. Den andra kvinnan berättade att hon dansade salsa, men det var det länge sedan kvinnan med kjolen slutat med. För henne var det tango som gällde, och inget annat. Jo, hon var även danslärare i linedance på onsdagar. Jag blev ledsen när jag satt där och lyssnade. Dom verkade väldigt trevliga båda två, men denna tävlan och fokus på prestationer var riktigt tråkigt! Jag kände till viss del igen mig och hade hoppats att vid deras ålder, så borde detta vara ett minne blott. Denna tävlan, denna missunsamhet och låtsad trevlighet. Efter besöket på vårdcentralen var jag lite nedstämd och eftertänksam. Jag kan bara hoppas att jag hittar trygghet i mig själv, så att jag, när jag är 50 + kan lita på att jag duger som jag är!
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar