Jag gillar inte att vänta...

Vi planerar semestern lite lätt och har därför börjat kolla om boende i Stockholm en vecka. Jag har mailat en del personer via Blocket och har fått både jakande och nekande svar. Vissa har inte svarat ännu. Nu för en stund sedan hittade vi det "perfekta" boendet, till en vettig peng. Jag ringde på killens mobiltelefon och möttes av mobilsvar. Lämnade meddelande och mailade också att vi var intresserade. Han har inte hört av sig och jag blir halvstressad och går omkring som på nålar. Jag vet inte om någon känner igen sig, jag menar, att man blir stressad av situationer som dessa. Tex om man väntar något på posten osv. Om det nu är uthyrt (risken är väl överhängande) så har vi annat boende på gång också, men inte lika bra. Vi har också berättat för min mamma att vi ska bjuda henne på nerresan med flyg och boende under tre nätter när vi är där nere. Jag tror att hon blev glad, så vi hoppas så klart att vi kan boka fast boendet så fort som möjligt. Håll tummarna. Sedan så besökte vi ett dagis idag som vi har valt som första val för Mika och Stella. Efter besöket gick vi direkt till expeditionen och skrev ansökan. Hon tyckte vi var sent ute trots att vi inte vill ha platsen förrän 1 december. Så hoppas att vi får detta, för det skulle innebära att Wilma finns i huset precis brevid och när dom är ute på gården så kan dom hejja på varandra. Det vore ultimat i dagsläget i alla fall. Idag har Wilma besök av en tjej från klassen och hennes mamma pratar inte svenska och inte engelska. Jag skrev ett "brev" med typ ja och nejfrågor och sedan tog flickans mamma kontakt med någon som kunde tolka åt oss. Så dom ringde igår och det fungerade alldeles utmärkt. Så alldeles strax ska vi följa henne hem. Ska skriva mer inom kort...tex om Mika som är sjuk...stackarn...
Kram på er