Shit pommfritt!

Kollade in RIX FM:s hemsida för att se vilka som är med i nomineringen till Blogg-SM. Inga dåliga deltagare precis. Jag kommer dock inte att rösta förrän jag sett alla sexton bidrag. Det härliga hittills är verkligen att det är vanliga människor med vanliga (fast ändå unika) berättelser och det är ju det som är så lockande! Idag var en lite ovanlig dag. M började om att jobba efter månader hemma som föräldraledig och det började lite motigt. När han fikat och skulle gå ut genom ytterdörren så var det stopp! Det hade drevat så pass ordentligt att han inte fick upp dörren. Med en rejäl kraftansträngning så knuffade han och vips stod han ute i drivor av snö. Det var bara till att börja skotta, för omtänksam som han är så förstod han att det var ett omöjligt projekt för mig. Jag skulle ändå få fullt upp med att få i ordning tre barn för att sedan plumsa, slita och halft svära mig hela vägen fram till skola och dagis. När vi kom till skolparkeringen så ringde klockan in för Wilma och jag kunde pusta ut. I veckan är det inskolning för Mika på allvar på dagis. När jag tagit av Stella och henne ytterkläderna så tultade hon in som om hon inte gjort något annat. Snacka om världsvan efter ett år i verkligheten. Jag stannade dock fram till 9.30 och hann spela spel och snacka lite med de andra dagisbarnen. Stella ville sitta i mitt knä en liten stund efter frukost och så frågade hon vad jag hade i håret. Jo, det var visst lite vax som jag tydligen missat att smeta ut i min utomordentligt inte nyklippta frisyr. Nåväl, jag gillar den naturliga looken. Jag har bidragit till betydligt värre pinsamheter än lite överflödigt vax i håret. Eller vad sägs om detta? När jag var gravid med Stella och började närma mig slutdatum, så gick jag omkring och stönade och stånkade på jobbet. För att göra saken lite värre så bestämde jag mig för att ta på mig ett jobb där man ska slå in stora styrpinnar i stålblock. Detta görs med hammare och det är en stor fördel om man bär hörselkåpor. Sagt och gjort. På med kåporna och så började jag hamra som om det gällde livet! Vi har arbetskläder på jobbet också. Eftersom jag var höggravid så bar jag rock dagen till ära (eftersom det var helt omöjligt att ha vanliga arbetskläderna) och efter en stunds hamrande gjorde sommarvärmen, graviditeten och min perfekta kondition att jag svettades som en gris. Precis som jag rycker upp rocken i ett enda svep, så ser jag precis hur några kunder från ett stort företag tittar åt mitt håll. I ögonvrån så känner jag att det lyser lila från brösthöjd ungefär. Jag tittar förvirrat ner och ser till min förskräckelse att det är min BH som sitter som en haklapp under hakan. Jag hinner tänka, men va fan, och då ser jag också till min stora ångest att mitt linne åkt upp över magen och ligger som ett korvskinn där BH:n borde ha suttit. Så där står jag alltså med bh:n uppe vid halsen, linnet över tuttarna och magen putande åt omvärlden. Jag tror inte att mitt beteende bidrog till att kunderna senare skrev på affären med vårt företag. Jag kan inflika att jag efter att chocken lagt sig, kom ihåg att jo, bh:n hade jag ju faktiskt knäppt upp lite diskret tidigare under dagen. Linnet hade den fula ovanan att åka upp över magen och rocken borde ha rustats med vanliga knappar istället för sådana med en enkel tryckfunktion. Tack och hej. Nu ska jag klä på mig än en gång och Stella och Mika för att plumsa till skolan och hämta Wilma. Så om det finns någon där ute som tycker lite synd om mig, så gillar jag paket osv. Kram!