Oj det blev visst en långlunch

Jaha, det blev visst en låååång lunch. Syftar förstås på tidigare inlägg. Jag försökte alldeles nyss att fota mitt otrevliga blåmärke precis under högra knät. Det är faktiskt helt osannolikt hur jag lyckades skada mig själv på detta sätt. I söndags var jag på innebandyträning i vanlig ordning. I en närkamp försökte jag runda en kille och i farten så stampar jag fast klubbladet baktill på killens klubba, samtidigt som jag springer rakt in i handtaget med knät. Skit alltså vad ont det gjorde och det blev en "lustig" ring som sedan svällde och svällde. Nu har blåmärket övergett den röda färgen för att ersättas med blå/grön/gult. Snyggt, nä knappast. Jag lyckades vrida knät i samband med denna lilla olycka, så nu knäcker det i fotknölen i vissa fall. Ont har jag inte egentligen. Sedan under samma träning så blev jag översprungen bakifrån, med två minuter kvar av träningstiden. Det small till ordentligt, men trots att det strålade en del på kvällen, så känns det nästan inget nu. En annan lite udda händelse var i lördags, när jag skulle raka mig under armarna i duschen. Plötsligt sved det till strax ovanför överläppen. What? Jag hade lyckats skära mig med rakhyveln, när jag egentligen rakade mig under armarna...ehh. Jo, det blödde ganska friskt också, så jag hade nästan förväntat mig ett större sår än det faktiskt blev. Skönt. Jag skäms att berätta att Wilma innan jul fått hål i en av sina nya tänder. Ansvaret ligger ju på oss föräldrar. Fasen också vilken ångest. Stackars Wilma har gruvat sig i över två månader, men nu är det klart och det hade gått bra. Vi försöker verkligen hjälpa tjejerna med tandborstningen. Först borstar vi och sedan får dom försöka själva. Vi köpte eltandborstar som komplement för några månader sedan och det fungerar jättebra. Ändå så får Wilma hål och jag inser att det går inte att fuska utan att det blir bakslag...suck!

Nog med bekännelser. Jag vill gärna ha kommentarer och åsikter av er som läser. Kram på er!