Välkommen till min blogg. Namnet Dompen betyder Tomten och ordet skapades i samband med julen 2007. Jag började skriva blogg istället för dagbok, eftersom det är ett bra sätt att kombinera bild med text! Lämna gärna åsikter eller önskemål om det är något ni vill att jag ska skriva om. Mitt måtto i livet är: Ingen vila ingen ro, inga pären på Ivars bro!
onsdag 18 september 2013
Sept 2013
Vaknade trött efter en orolig natt, undrar just om det var fullmåne inatt? Nåväl, det är en fin dag, så bra som någon. Ikväll börjar allmänlydnadskursen för Django. Det behövs, för främst matte tror jag. Har suttit och letat om tips att få honom att lugna ner sig vid hundmöten, men än så länge har jag inte hittat något som fungerar. Sedan har det lilla livet börjat markera inomhus. Inte kul och snabb som vinden är han också. Så det blir spännande ikväll, men jag har mina farhågor ;)
Nytt om barnen då. M fyller år inom kort och önskar sig i vanlig ordning en Monster High. Ganska skönt på ett sätt, för det krävs inte så mycket av mig som förälder. Stella har börjat simskola och det känns som att det var ett riktigt välriktat beslut. Hon verkar trivas och har nog längtat efter att börja simma. Så vi håller tummarna för henne att det blir en någorlunda lätt uppgift. Under en tid har jag märkt på W att det är något som tynger henne. Innan helgen så satt vi ner och samtalade och har nu satt upp små delmål för att hon ska må lite bättre och börja skratta igen. Redan igår såg vi skillnad, så det går åt rätt håll. Mina älskade barn <3.
Hur svårt ska det vara att följa enkla lättförståeliga tips som jag fick under en föreläsning med Susanne Pettersson? Det var små tips i vardagen för att få min vänstra hjärnhalva att samspela i harmoni med min högra. Så vansinnigt frustrerande och ett litet uppvaknande över att jag kanske inte riktigt håller på med saker som är bra för mitt välmående, både i arbetslivet och på min fritid. Skärpning Mariana! Jag borde nog sätta upp lite små mål även för mig själv.
Ehh, sen så fyller jag 40 år snart. Känns väl sådär, men jag tror inte att det är någon 40-års kris som drabbat mig. Nåväl, tål att funderas över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar