Jag hämtade barnen med vagn idag och det är i normala fall inte så långt att gå. Men av någon anledning så kändes det extra besvärligt idag. Magnus ringde när jag närmade mig förskolan och han kommenterade vårt samtal med:
-Men vad du flåsar.
Tack tänkte jag och pustade vidare. Min kompis Lotta ringde också och satt i bilen påväg till flygplatsen i Luleå. Hon skulle åka ner till Malmö och bad mig vänta med förlossning till om en dryg vecka ungefär. Jag vet inte om jag riktigt vill lova något, för just nu känns det som om det vore trevligt att få någon vecka tidigt! Trots att babykläderna inte är tvättade eller genomgågna. Men det finns ju affärer, eller hur:). Läste på min kusins blogg idag och fick mig några goda skratt i min ensamhet. Jag kände så väl igen mig i de situationer där man pratar först och tänker sedan. Fy, det är så himla onödigt ibland. Jag måste fundera ut några exempel och berätta för er.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar