En dag i vardagen

Det känns som om Mika har varit med oss länge redan och ändå är hon bara 16 dagar. I fredags fick vi besök av en kvinna från MoröBacke vårdcentral som ställde lite frågor och tittade på Mika m.m. När kvinnan lade ner Mika på mage på skötbordet så började hon direkt lyfta huvudet och dra upp benen under sig. Hon blev lite imponerad att hon är så stark i nacken redan och vi kunde bara hålla med. Det visade Mika prov på redan på BB. Nu har hon mycket mera vakenperioder också och börjar kräva mer närhet och vill gärna höra röster eller skrammel om kring sig.

I kväll har jag varit riktigt sur och vresig mot de andra två, och det är inget kul alls när jag verkligen inte vill vara en skrikig och arg mamma. Magnus är på hockey också, så det blir lite mycket när det ska fixas med fika, toabesök, pyjamas osv samtidigt som jag ska hinna amma, städa bort fika och annat nödvändigt innan sängdags. Ja, jag hoppas bara att jag får mera energi snart och att jag kan börja träna med något. Vet bara inte vad ännu. Skulle vilja att någon kompis ringde och drog med mig till Friskis och Svettis eller bara en promenad. Ja, det får bli skärpning på den fronten. Annars är allt bra. Wilma verkar ha förvrängt hennes skolsituation en aning, och jag tror kanske att hon trivs hyffsat på skolan ändå. Appro på det! Jag måste gå och packa skolväskan inför imorgon. Kram på Er!