Vilken lycka att mina barn har så härliga far och morföräldrar. Här sitter dom och lyssnar på en fantastisk sagoberättare, som många gånger förtrollade mig som liten. Det var berättelser som Tummelisa, Rödluvan och en massa annat. Men min mamma hade andra förmågor också. Hon var superb på att överraska mig. Jag minns vid ett tillfälle, så uppmanade hon mig att gång på gång gå fram och tillbaks på en matta i hallen. Snäll som jag var så gjorde jag som jag blev tillsagd, men fattade inte riktigt det roliga. Sen så började mamma säga, snubbla inte, passa knölen och när jag tittade lite mer nogrannt, så såg jag till min förvåning att det faktiskt var en liten upphöjning under mattan. Jag minns inte vad det var för sak hon hade gömt, men det spelar ingen roll. Det var själva påfundet som var så himla kul. Sen så hade hon ett otroligt tålamod. Jag hade en kompis i väggen som hette Lisa. En låtsaskompis som min mamma accepterade fullt ut. Hon till och med dukade till henne när jag bjöd på middag. Sen minns jag också gången då min mammas tålamod rann över. Hon skulle lära mig att göra aviga maskor på stickningen och jag fattade verkligen inte alls hur man skulle göra. Men suck och phu. Mamma kunde verkligen inte för sitt liv förstå vad som var så svårt att fatta?!! Jag kan fortfarande inte sticka avigt...eller räta maskor för den delen! Ha ha. En annan gång när mamma var helt otrolig, var när Christer Renström i Malå bjöd mig på en snus på UG. Jag ville ju vara tuff, så jag hade den inne under läppen ända från UG till Safac. O ja, så dålig jag blev. Jag trodde på allvar att jag skulle dö. Jag minns inte hur jag tog mig till sängen, eller hur länge jag legat där halvdöd (i mina mått mätt) då mamma kom in och satte sig på sängkanten. Hon frågade om jag mådde dåligt, jag svarade att jo, så var fallet. Sen så frågade den märkliga kvinnan om jag hade tjuvsnusat. Jag minns min förskräckelse! Har hon spionerat på mig, är hon synsk, luktar det eller vad f-n är det frågan om? I stundens hetta förträngde jag nog att jag har fyra äldre syskon och att mamma inte är tappad bakom en stubbe. Sen kramade hon om mig och sa att, ja, nu lärde du dig nog något!? Många andra tillfällen slutade på liknande sätt. Jag fick friheten att prova mig fram och när jag misslyckades så fanns hon där vid min sida och kommenterade eller tröstade. Jag vill vara en sån mamma också. Hittills så är jag nog en hyffsad sagoberättare, ganska så duktig på att överraska och hitta på saker, men jag har mycket kvar att lära! Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar