Morgonpromenad

I vanliga fall skulle jag kanske tycka att det är skönt att gå en snabb promenad på morgonen. Men de dagar som Wilma har förskola är inte vad jag kallar avkopplande. Det är ett enda virrvarr av kläder, mat och ett antal ögonkast på klockan. Sedan är det tidrekord som gäller varje dag, för det verkar inte spela någon roll om vi kliver upp en timma tidigare än vanligt, vi är ändå precis på snudden försenade. Sen kom förvandlingen. Igår fick Wilma gå till skolan med en klasskamrat och hans pappa. Dom bor bara några hus bort och det var verkligen hur skönt som helst. Så idag upprepades proceduren och jag har lovat att hämta dem istället. Till veckan ska vi testa något spännande. Wilma och killkompisen ska få gå själva. Jo, jag vet. Många tycker nog att jag är fjantig som jagar upp mig och andra fattar inte hur vi vågar. Dom kommer inte att behöva passera någon betydande bilväg, men det känns ändå nervöst och obehagligt. Men jag ägnar över en timma per dag till att klä på, promenera, och sedan klä av här hemma. Jag hoppas bara att Wilma bli mera uppmärksam på trafiken nu när hon eventuellt ska få börja gå "ensam" till skolan.