Muskelminne

För er som inte har hört det förut, så ska jag inviga er i begreppet Muskelminne. Idag så tog vår "lovely babysitter" hand om barnen när Magnus och jag åkte till Korpenhallen för att träna innebandy. Jo, jag vet. Det är inte länge sedan jag födde barn, och ja, jag lyssnade på kroppen. Dessutom så ammade jag vid ett tillfälle och fick på så vis vila mig. Men till saken hör att det gick riktigt bra, med tanke på att jag varit så gott som orörlig sista sex månaderna. Döm om min förvåning dock, när jag genom mitt muskelminne, trodde att jag var snabb som vinden, smidig som den vigaste akrobaten och lätt som en fjäder. Nja, i tanken hade jag redan förflyttat mig till mittlinjen och blev därför en aningens överrumplad när jag fortfarande under några tiondelar inte rörde mig ur fläcken. Det blixtrade liksom aldrig till. Jag missade även bollen ett antal gånger då rörelserna blev fördröjda och mina passningar var av det mer varierande slaget. Resultatet blev som det blev, när jag faktiskt i verkligheten är vig som ett basebollträ och snabb som ja, en dubbelhäftande tejp. Jodu, därför bestämde jag mig efter några förvirrande minuter att använda min hjärna istället. Och det gick ju bra, eftersom jag ammar och hade det inte varit för dom gula västarna så hade jag fortfarande, två timmar efter träningen, fortfarande funderat över vilka som var i mitt lag. Så kort och gott så är muskelminne det minne som bevaras i kroppens muskler, från den tid i din ungdom eller FÖRE tre graviditeter och kan alltså vara lika förvånansvärt verkligt som overkligt.