Många järn i elden!

Hej och förlåt att jag inte har skrivit på sååå länge! Vad har hänt sedan sist då? Ja, Wilma har fyllt sex år och vi hade kalas för henne och åtta andra kompisar på hennes födelsedag. Vi hade utekalas, som jag för övrigt kan rekommendera. Vi hade förberett med Oboy och mackor, bullar och godis. Vi började med att ha lite tävlingar, så vi delade in barnen i två lag. Dom fick hoppa sopsäck, kasta ringar på ett kryss och ha lite sånglek. Dom åkte pulka, bob, stjärlapp och sopsäck. En tjej tog ena sparken och när så plogen föll ner, så kunde det ha gått riktigt illa. Men det gick som tur var vägen...phu! Som alternativ fiskdamm, så fick dom åka stjärtlapp i tur och ordning och så stod Magnus längst ner och så fick dom fånga godispåsen i farten. Vi andra stod och hejjade på allihopa. När vi varit ute i en och en halv timma så gick vi in igen. En av killarna upptäckte mina lammskinn i vardagsrummet och så utbrister han:
-Åhh, vad mysigt med skinn...
Sedan lade sig två av grabbarna på bänken och åt godis, medan tjejerna slog sig ner på golvet och lekte med barbiedockor m.m. Summa sumarum, så tror jag att alla var nöjda och belåtna. Längre än två timmar tror jag inte att det är någon vits med. Det är tröttsamt för alla med det höga tempot och ljudnivån ett kalas medför. Sedan så har vi ju lillsystern som följde med på allt och blev väldigt nöjd då hon fick sin godispåse. Häromdagen så hade hon ett mindre trevligt humör och vägrade helt enkelt att hjälpa mig med något. Jag skällde lite på henne och sen så tog jag till hot på ett lite mildare sätt. Jag sa att jag skulle ringa Tomten och berätta att hon bråkade med mig. Sagt och gjort. Jag gick och hämtade mobilen och under tiden så stog Stella och lutade sig med huvudet på sängen. Hon vågade inte riktigt titta på mig. Jag tyckte att jag hade strategin och målsättningarna klara för mig. Så jag ringde Tomten och förklarade ett och annat och förde en dialog där det framgick att han kanske inte skulle komma på julafton osv. Sedan sa jag tack och lade på. När jag så sa till Stella:
-Ja, du gumman. Jag vet inte om Tomten vill komma på julafton...
Jag hade väntat mig en förskräckt min och lite tårar och att hon genast ville vara mig till lags. Men inte Stella inte. Hon svarade istället:
-Mamma, Stella är ju rädd för Tomten.
Jaha, så var det med det. Hon var helt enkelt obrydd. När jag sedan tog upp samtalet vid middagen och berättade för Magnus om samtalet så säger Wilma:
-Va, har du pratat med Tomten och han har inte tänkt komma?
Hmm, ja, så smart var det...hehe.
Nu vet vi då att vi får en Tomte i alla fall. Jag lovar att jag ska berätta om det hela. Vi vet inte vem det är, men det verkar vara något utöver det vanliga. Jag längtar med skräckblandad förtjusning. Nu är Mika något less och klockan är ju en aningens mycket, så jag ska genast gå och lägga mig! Kram på Er...och som på beställning frågar nu Magnus var jag är. Och nu grinar Stella...ja, detta är livet! Snart är det jul...