Årets snöfästning

Idag vaknade vi efter åtta här på Kronås. Det kändes lite motigt att gå ut när vi tittade på termometern, som då visade på -16 grader. Tur var det väl att solen var på ett värmande humör och skickade härliga mjuka strålar ner på den vinterklädda gården. Vi gick ut lagom till lunch och stekte korv, fläsk och potatis i murikkan. Hur gott som helst. Sedan tog vi oss en spade och började gräva gångar och fängelse i en stor snöhög utanför huset. Jättekul och spännande. Det blev riktigt bra och precis när vi skulle avrunda och jag vände ryggen till, så hör jag en duns. Då har Wilma ramlat ner från en platå, rakt ner i en av gångarna med huvudet först. När jag kröp in från andra hållet, så ligger hon dubbelvikt och panikar. Jag vecklar ut henne och när hon kommer ut (med fötterna före) så gråter hon häftigt och klagar på ont i örat. Det var nog allt som hände, men vilken j-la tur hon hade! Det var riktigt högt och hon hann inte ta emot sig alls med händerna, det såg hennes kusin som såg hela händelseförloppet. Men fram tills dess att olyckan var framme, så hade vi hur trevligt som helst! Kram på er!