Så gullig!

Tänk vad barn kan tyda saker på sitt eget sätt. Igår sa jag till Stella att det skulle killa henne i näsan. Hon svarar något och jag hör först inte vad hon säger, men sen så klickar det. Hon svarade:
-Nä, inte killar, bara tjejer.
Jag fnissar och säger:
-Men Stella, jag säger att det kommer att killa, eller kittla i näsan.
Hon tittar storögt och oförstående på mig och sen så var det inget mer med det...


I bilen påväg hem från Gargnäs, så skulle vi hälsa på hos min pappa i Malå. Precis utanför samhället så börjar Stella nicka till och jag säger åt henne:
-Stella, somna inte. Nu ska vi strax gå in och hälsa på hos morfar.
Stella tittar på mig och utbrister:
-Va, hos Stenen?
Hehe...jag tycker det var gulligt i alla fall!

Ikväll så höll hon på att driva mig till den yttersta gränsen. Jag låg och ammade när de större barnen gick och lade sig och när jag ammat färdigt gick jag in i sovrummet för att säga godnatt. Stella ville mjuka i mitt hår några sekunder och det fick hon. Hon mojsar gärna så. Sedan när jag sa godnatt och gick ut, så började hon skrika och ville gosa lite mera. Ok, sa jag irriterat och sedan så mojsade hon i några sekunder till och jag sa godnatt. När hon började skrika igen, så brann det och jag blev en aningens upprörd. Jag sa att hon mjukat färdigt och hon säger att hon inte mjukat alls. Va, sa jag och frågar igen om det inte är så att jag precis suttit vid hennes säng. Två gånger till och med, och hon svarar än en gång att nä, hon anser att jag inte suttit vid hennes säng och så vidare. Jag får verkligen känslan av att hon menar det också. Hjälp, jag blir så himla frustrerad på henne ibland. Wilma och hon är så himla olika varandra. Nu ska jag kojsa. Kram på er!