Barnaskaran

I måndags så hämtade vi min svägerskas två barn på dagis och sedan har dom bott här i veckan. Dom har fått en lillebror som kom till världen under dramatiska former. Det blev katastrofsnitt, men precis i skrivande stund är far, mor och bebis påväg i bilen hem till Skellefteå. Jag kan inte förneka att det ändå känns skönt att vi får återgå till det normala nu. Det blir rätt så högt tempo med först och främst så många SMÅ barn och sedan så är dom ganska aktiva i och med att det var ett tag sedan dom sov här sist. Igår när jag hämtade dessa två "bonusbarn" på deras dagis i Bergsbyn, så kom det fram två av de andra barnen och tittade nyfiket på mig.
-Hej, sa den ena tjejen.
-Hej, sa jag.
-Vad heter du? undrade den andra flickan.
-Jag heter Mariana, svarade jag glatt.
-Är du mormor eller farmor, undrade dom då!
Jaha, så var det med det! Sedan så åkte jag upp på Solbacken med svärmor och som av en slump så entrade vi systembolaget. I kassan så bad jag en liten bön att kassörskan skulle fråga mig om legitimation. Men icket! Nähäpp, men jag försöker skapa mig en stor dos självkänsla nu, så det nederlaget skakade jag oberört av mig. Väl hemma så sitter jag i Wilmas säng, dit förresten också Stella hade smugit och krypt ner under täcket. Som vanligt så pratade vi lite och så frågar så min söta dotter Wilma:
-Mamma, har du små bröst?
-Ja, kanske det?!
Så den dagen var fulländad, men eftersom jag har så fullgott självförtroende och massor av självkänsla efter en kurs med Mia Törnblom (en föreläsare) så kunde jag skratta åt eländet!

Att jag nu dricker upp svärmors vin har inget med gårdagen att göra!!!

Jag har fått förlängd uppsägningstid också. Det är såklart kul, men det innebär också att vi måste inskola Mika för december och då vet jag inte alls om jag får fortsätta efter nyår. Det känns ändå lite omständigt. En sak vet jag också säkert, och det är att Magnus är väldigt efterlängtad på jobbet. Det är många väldigt noga att tala om för mig, gärna två gånger eller om möjligt fler.