Förlåt...

Hej igen! Vilken tung period vi har haft nu! Inte nog med att jag blir arbetslös sista december, så gick även bilen sönder. Det gick på 8000 kronor. Sedan, fredag den 12 december, då håller vi på för fullt med fika till Wilmas kalas. Vi bakar och kokar kola/knäck och då går spisen sönder. Härligt! Att vi sedan hade så tur att det gick på garantin, ja, det är vi sååå tacksamma för. Den 17:e blev jag utbjuden av jobbet på avskedslunch. Det var mycket trevligt och gott. Att jag sedan blev magsjuk alternativt matförgiftad och fick vara hemma torsdag och fredag, ja, det får man väl ta i beräkning. Sedan så åkte Mika dit på fredagnatt och vi hoppades att det skulle vara slutet på en något negativ trend. Jag ville ju så väldigt gärna åka till Norsjö och fira jul med hela min familj. Vi tog i med råge när det gällde smittorisken och valde att stannade hemma så att vi slutligen skulle kunna åka iväg. Då blir Magnus sjuk på måndag kväll och därmed försvann drömmen om en jul tillsammans med hela syskonskaran, alla syskonbarnen och deras barn. Skam den som ger sig. Vi firade jul hemma med skinka, janssons, Åsas sillsallad, lax, prinskorv och mycket annat. Vi klädde oss i våra finaste klänningar och hade riktigt mysigt faktiskt. Wilma och Stella fick hoppa in som tomtenissar och delade ut paketen i flygande fläng. Synd bara att jag skickat Magnus julklapp med mamma till Malå. Så där är den nu! Vi är inte riktigt återhämtade, för någon riktigt aptit har ingen av oss. Ja, kanske Wilma, för det var Magnus största besvikelse efter julbordet. Då sa han:
-Det är för tragiskt! Det är första gången Wilma äter mer än mig.
Det tråkigaste är ändå att vi inte hade någon tomte på besök. Barnen var så tappra och sa att det inte gjorde något. Sedan så tyckte nog Wilma att världen är bra orättvis, för lillsyrran fick en ultrafin barbiedocka. Så hennes önskan är nu, att inom en snar framtid få kramas med barbien Alexa. Sedan så tappade Wilma en tand sent på julaftonskvällen och då var lyckan stor. Den har verkligen varit besvärlig och vi började tröttna på tjatet om att den vickade hit och dit och gjorde ont när hon tuggade på revbenssjäll. Idag så trotsade jag moderjord och gick ut med dom äldre barnen. Vi gick till pulkbacken och latare barn får man leta efter. Jag fick putta på nerför och dra dom uppför. Nä, så farligt var det inte, men när det väl kom dit gulliga killar i deras ålder, så ville dom hem. Nä, vi kämpade vidare på skridskobanan istället. Dom satt på bobbarna och jag drog dom i hög fart i stora cirklar på isen. Sedan blev det en kort stund i kanske världens tråkigaste lekplats och sedan bar det av hemmåt igen. Vi hade varit ute i nära två timmar och jag var rent av svettig när vi kom in i hallen. Ja, jag måste berätta mera snart, men nu ska vi precis äta och sedan ska ni få se lite bilder från julafton och Wilmas nya glugg.