Hej svejs! Pratade i telefon nyss med min supergulliga svärmor och jag vill bara skriva till henne, att det verligen inte behövs någon brand för att hamna på bloggen. Det räcker med riktigt smaskiga historier som denna:
Det var en härlig sommardag (eller var det påsk) i Gargnäs och hela Magnus familj hade samlats ute på gården till en mysig sammankomst med middag och lite alkoholhaltig dryck. Jag råkade komma lite på efterkälken ut till den samling människor som glada stod med ett glas i handen. Magnus ställde frågan till sin mamma, var mitt glas kunde tänkas vara. Ja, det stod nog på bänken i köket. Jag gick med raska steg in i huset igen och greppade första bästa fyllda glas och sammanstrålade med de andra. Väluppfostrad som jag är (hehe) så smuttade jag försiktigt på innehållet och fick med all min inre styrka hålla god min. Innehållet i mitt glas smakade järven! Hmm, jag satt och funderade över min situation. Antingen så dricker jag upp och kan gå och kräkas om en stund utan att någon märker det, eller så kryper jag till korset. Jag vände mig till min sambo och hoppades att han diskret kunde hjälpa mig ur detta. Han smuttade han med och säger sedan med hög och väldigt nykter röst:
-Christina, vad är det egentligen som du har serverat din "sonahustru"?
Inom loppet av några sekunder så stod alla tysta och till min stora ångest, så konstaterades det att innehållet i mitt glas var...
Inget mindre än sillag!
Tack för den! Ha ha...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar