torsdag 12 mars 2009

Pulkaolycka

Hej!

Som jag skrev tidigare, så har det hänt en hel del sedan jag skrev sist. Jag har inte haft ork att skriva något alls i bloggen, för tankarna har kretsat kring andra saker. Jag tänkte berätta för er nu, om vad som plågat mig. Ni kanske har läst i media om en liten flicka som brutit båda benen i en pulka backe? Nåväl, jag tar det från början. När min kompis åkte i pulkabacken med sin dotter, så var olyckan framme. Hennes treåriga dotter hade jätteont och dom åkte in på akuten. Efter påtryckningar så röntgades det ena benet ovanför knät och i knähöjd. Pappan ville att dom skulle röntga längre ner, men så blev det inte. Man såg inget på röntgen och familjen åkte hem igen. Jag pratade med familjen dagen efter och då berättade mamman att flickan hade vaknat med fem minuters mellanrum och gråtit. Hon beskrev att hon hade frossa och ville hela tiden ha benen gömda under filtar. Vårdcentralen skulle höra av sig, men det gjorde dom aldrig, så mamman fick ta kontakt på egen hand. Olyckan intäffade på lördagen den 14 februari och först på fredagen veckan därpå, så fick dom träffa en ortoped och efter ordentliga påtryckningar så fick familjen äntligen röntga benet igen (men bara det ena). Då uppdagades det att benet var helt av. Familjen ville att dom skulle röntga det andra benet också, men det vidhölls att det förmodligen rörde sig om mjukdelsskador, som självläker. Tre dagar senare gjordes slutligen röntgen på det andra benet som också varit av, men som börjat läka. Om ni läst om detta i tidningen eller hört om det på tv, så är det mina ord. Jag vände mig till HSAN i ett öppet brev, som senare (av någon anledning) blev en anmälan. Detta verkar ha lett till att sjukvården bestämt att göra en LexMaria anmälan och det känns så otroligt skönt. För hur ont ska inte den här lilla smärttåliga flickan ha haft egentligen? Jag känner verkligen med familjen och har mått så dåligt över att mitt brev till HSAN ledde till att media fick full tillgång till mitt brev osv.

Jag börjar också närma mig slutet på min nyföretagarprocess och jag måste erkänna att jag ligger rejält efter alla andra. Min företagsidé rotar sig i hemservice och tjänster där kunderna kan utnyttja skattereduktionen.

Nu måste jag ta Mika, för hon är en liten tjörmtjej idag...

1 kommentar:

  1. Åh herreguuud.. jag blir helt förskräckt.!!!

    Jag vet ju bara hur ont mamma har haft det i flera veckor med hennes brutna arm och även där så sa de att hon inte skulle behöva en operation. Men sen när hon inte blev bättre så åkte hon in igen och då sa alla att det var en hemsk fraktur och att det även fattades saker från axel-leden. Så då blev det operation men över en vecka senare. Två skruvar och en lååång spik. Hon ville även röntga längre ner på armen som värkte fruktansvärt, men de trodde även med henne att det bara var mjukdelsskador så hon har inte fått göra det.

    Hon har fortfarande jätteont, så jag kan bara tänka mig hur gräsligt ont denna lilla flicka har haft med två brutna ben.

    Otroligt skönt att det blev en LexMaria anmälan på detta, för så klart borde de lyssna på föräldrar och ta det säkra före det osäkra.

    Är nyfken på hur det går för dig. Jag går ju på Kompetenstorget och har inte varit på Opt. på någon vecka.

    Kram kram på dig!

    SvaraRadera