Sköna Helena

Jag har en bekant som heter Helena och jag har länkat hennes blogg här till vänster. Hon skrev lite kort om att kryma tvätt och då började jag skratta av minnet jag plötsligt fick tillbaka! När Magnus och jag bodde på Stämningsgården så skulle Magnus vara snäll och tvätta min norska ylletröja. Jag tänkte inget mera på det och jag minns så tydligt när jag någon dag senare satt vid matbordet i köket och pratade i telefon. Jag lägger inte märke till Magnus när han kommer intassande i köket. På bordet ställer han något litet, lurvigt och nästan tältaktigt. Jag känner mig först helt oförstående, för på något sätt så känner jag igen färgerna eller kanske är det formen på saken som står framför mig. Hmm, plötsligt kickar det till i mig och jag får en liten chock! Det är min...lilla, lilla...ylletröja. Ahhh,...vad är det som har hänt?!!! Eftersom den först och främst blivit så liten, så liten, så hade den också blivit stenhård och kompakt som fåret självt! Fan också. Jag har aldrig köpt en norsk ylletröja igen, men risk för att Magnus skall tvätta den också...hehe.