Idag så färgade jag håret på förmiddagen och det blev äkta 80-årig tantfärg. Jag kollade i spegeln bakifrån och var tvungen att skratta åt eländet. Jag såg ut som en tanig gamling och det är väl i och för sig inget fel i det, förutom att jag är 35 år?! Nä, det dög inte att sitta hemma och deppa. Därför slet jag på mig promenerarkläderna och gick en långpromenad ut på A-torp. Härligt väder, men det tog en bra stund innan jag fått igång värmen i kroppen. Sedan har jag fått höra reaktioner kring ett tidigare inlägg och nä, jag håller inte på att kollapsa, bryta ihop eller något annat världsomvälvande. Jag behövde skriva av mig och det hjälpte faktiskt. Dessutom varnade jag inledningsvis att det inte borde läsas, eftersom det var mina innersta tankar och ett sätt för mig att ta nya tag. Så läget är under kontroll, även om jag lider av tristess...
Kram Mariana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar