Vattengympa

Hade vattengympa igår och det är lika avkopplande som det är jobbigt. Det känns rätt så konstigt faktiskt. När man sedan är klar och ska kliva upp ur vattnet, så säger kroppen att den väger ett ton ungefär. Den känslan är lika påtaglig varje gång och lika häpnadsväckande. Just igår var det ändå motigt att åka dit. Jag var så trött och övervägde en stund att avboka alltihop, men jag vet ju hur tillfreds jag är efteråt. Plus att jag alltid ser fram emot min frukt som jag brukar sluka i bilen på väg hem. Nu blev det inte så igår. Jag hade med mig ett smarrigt grönt äpple, men så när jag kom ut ur byggnaden, så stod två tjejer ur vår grupp utanför. Dom hoppades att jag hade bil och kunde skjutsa dem till stan och det gick ju bra. Men jag glömde äpplet, suck. Det låg och skrek i bagaget. Väl hemma blev det mjölk och flingor istället och det gick väl an, men rutiner är till för att hållas. Speciellt för arma gravida mammor! Jisses, det är ju snart dax och inget känns speciellt förberett. Jag har börjat på projektet att städa ur Stellas garderob från för små kläder och det är ett stort åtagande. För sedan ska lådan med kläder i storlek 98-104 in och det blir spännande. Stella ligger på storlek 92-98 nu och klivet till 104 är lite väl stort. Sedan var det ju det här med att få henne att prova byxor, för dom kan vara lite svårbedömda. Hon är inte direkt överförtjust över att hjälpa till. Jag ska göra ett nytt försök idag, så håll tummarna. Just nu tultar hon omkring i sitt uråldriga nattlinne, som jag hade när jag var liten. Wilma den stackarn ligger och försöker övervinna alla vattkoppor som vi upptäckte igår. Stackarn! Ja, sen så var det ju babykläderna. Ska man börja med att tvätta upp alla neutrala kläder och lämna speciellt tjejiga och killiga kläder till sist? Eller ska man tvätta alla för att vara på den säkra sidan?! Jag menar, gör det verkligen något om pojkstackarn har en blå klänning på sig en dag på stan. När Wilma var riktigt liten, så spelade det nästan ingen roll om hon var sockersöt i rosa och vit spets, folk trodde ändå att det var en liten pojke. Nåväl, det tål att funderas på. Hur som helst måste kartongerna in, då kanske lösningen kommer av sig självt! Kram på er!